Agnes

Usch, ännu en dålig dag. Jag åkte in och jobbade några timmar eftersom jag blev inringd. Det blev lite knas och min rast glömdes bort och helt plötsligt står jag där och inser att jag inte har ätit på massa timmar. Igen. Så jag fick gå direkt och äta och sen gå hem.

Jag har så otroligt svårt med maten just nu. Har inte velat riktigt prata om det för det känns som om det kan provocera det här med matvanor. Men jag kör på ändå. Jag skulle behöva lite goda råd.

Jag har ingen aptit. Alls. Allt jag äter tvingar jag ner, jag är nästan aldrig hungrig utan märker av att jag behöver äta pga blir trött/grinig eller att jag ser på klockan att det är matdags. Jag tycker nästan ingenting är gott och jag kommer nästan inte ihåg senaste gången jag åt upp allt på tallriken. Jag kommer ihåg, däremot, senaste gången jag njöt av att att äta mat dock. Det var på Hampus födelsedagsfirande för 2 veckor sedan. Två veckor sedan. Innan det minns jag inte.

Jag är inte hungrig men känner att jag behöver energi och får det då oftast via kaffe eller någon söt dricka och det i sig blir ju en ond cirkel, för då blir jag ju inte mer hungrig direkt.

Missförstå mig inte nu, jag svälter inte. Jag äter mat. Men jag tvingar i mig, äter dålig mat och äter antagligen mindre än vad min kropp skulle behöva (och betydligt mindre än vad jag behöver för att gå upp de där kilona som jag försöker göra).

Det brukar ju sägas att det finns två sorters människor. De som lever för att äta och de som äter för att leva. Jag har fått från det första till det andra och det suger. Hjälp.

UPDATE: Okej, usch nej vilket gnäll-inlägg det blev. Låter ju som att jag sakta tynar bort typ. Så allvarligt är det inte. Är mest bara deppig över att jag inte tycker mat är roligt längre. Att det har blivit ett slags jobbigt måste i vardagen.