Rehabiliteringsläger med Ung Cancer, Brännö

Nu är jag hemma igen efter fyra intensiva, uttömmande men fantastiska dagar. Jag är så otroligt glad att jag valde att åka på detta läger, att jag vågade ta steget att faktiskt träffa på människor i min situation. Som jag sa efter frukosten när vi skulle utvärdera våran vistelse så har jag tidigare varit lite rädd att ta kontakt med andra drabbade i min situation eftersom jag har känt att jag orkar inte höra deras storys och bära deras bördor också. Men det blev inte alls så. När vi träffades och jag fick höra deras erfarenheter och berättelser så blev det snarare som att vi blev ett tjugotal personer som hjälpte till att bära samma börda, det blev lättare.

Jag kan faktist inte förstå hur man kan komma så otroligt nära människor på så kort tid, men jag tror det är för att alla var villiga att öppna upp sig. Vi kunde ha samtal kring frukostbordet om döden som om det var den mest naturliga sak i världen och nästa sekund så badade vi vid solnedgången och det var så vackert. 
 
Den finaste stunden på hela resan, en stund som jag vill minnas hela mitt liv, var under ett av passen med Psykologpartners där vi delade upp gruppen och satte oss i två ringar. Vi skulle berätta för varandra om våra rädslor och våra så kallade "monster" i livet. Alla var så brutalt ärliga. Nästan alla, inkluderat jag, satt och grät floder åt sina egna rädslor men också andras. Man kände igen sig i de flestas rädslor, och de man inte kände igen sig i fick man sådan medkänsla i att man grät ändå. Efteråt var vi alla uttömda och jag tror lite chockade över hur bra det hade känt att få ur sig. Att vi hade så lätt för att öppna upp oss om vårt allra djupaste för människor som vi bara känt i knappa tre dagar, och det kändes så bra.
 
Jag kommer verkligen sakna varenda en av de 17 (plus de 3 från ung cancer såklart!) underbara människorna som jag träffat under detta läger och jag tror de känner precis likadant. Det känns otroligt tomt att vara tillbaka i lägenheten, till vardagen, igen. Men jag ser fram emot att börja jobba med de material jag fått med mig.
 
Vill ni göra dagens goda gärning - skänk en slant till ung cancer, köp ett armband eller en tröja eller dela det här inlägget så att någon annan kan göra det. Det är en fantastisk organisation som under helgen har gjort minst 17 personer en tjänst för livet. 
#1 - - Carro:

Oj vad jag känner att man hade velat delta i samtalet om rädslor, det är så svårt att förklara för andra hur man känner då man inte har någon i samma sits och ålder... tror åldern har stor påverkan nämligen hur de olika "monsterna" ser ut!
Härligt att du haft en så givande helg! Kram

Svar: Du skulle verkligen vart med! Rädslorna var lite olika men vi hade ändå i vår grupp ett åldersspann på 16-bortåt 30 och trots att rädslorna inte var exakt samma så kunde vi relatera till varandra. Jättefint och givande!
Agnes

#2 - - Carro:

Ska du åka på sommaraktiviteten? Funderar på det jag 😊

Svar: Jag anmälde mig idag så jag hoppas jag får plats! Ja, gör det!! Då ses vi ju 😄
Agnes

#3 - - Anonym:

Du skriver så bra Agnes och vilka fina bilder du har tagit! Fantastiskt läger! Jag delar gärna och köper ett armband! Kram från Karin (Elias mamma)

Svar: Tack vad glad jag blir för komplimangen. Och tack för bidraget till en fantastisk organisation! Det går verkligen till bra saker! 👍🏽
Agnes