Min tid på McDonald's (hittills)

En kommentar jag fick för några dagar sedan. Eran önskan är min lag (och jag älskar tillfällen att prata om mitt jobb, hehe).
 
Jag började på McDonald's den 24 maj 2013. Jag gick då i tvåan på gymnasiet och jag sökte sommarjobb. Mina kompisar Fanny och Alex jobbade redan där, därav valet. När sommaren var över så gick min provanställning över till fast anställning på timmar. Jag jobbade ungefär varannan helg resten av gymnasietiden för att sedan även jobba under sommaren efter gymnasiet.
 
Hösten 2014 så pluggade jag naturvetenskapligt basår i Göteborg, och kombinerade det med att jobba varannan helg och varje onsdag på McDonald's. I januari 2015 fick jag min cancerdiagnos och blev ganska fort heltidssjukskriven under behandlingstiden och operationen som följde. I juni samma år började jag jobba litegran och sedan jobbade jag mellan behandlingarna (i nära kontakt med min chef kring vad jag orkade med) hela hösten. Sedan dess har jag jobbat lite av och till i kombination med min sjukskrivning, använt mig av flexibel sjukskrivning och liknande. Jag började även jobba lite på Espresso House under 2014.
 
Förra hösten (2016) så trodde jag behandlingarna var över. När jag kom tillbaka till jobbet så hade vi fått en ny chef, och jag som tidigare haft tanke på att jag ville ifrån McDonald's, ändrade mig. Den nya chefen skapade en positivare anda hos många av oss och det blev roligt att jobba igen. Hon ville att jag skulle utbildas till handledare och började redan första veckorna tillbaka nämna att hon tyckte jag var duktig och att hon gärna ville se mig som skiftledare fram över. 
 
Jag utbildades till handledare hösten -16. Jag skulle börja gå på heltid från och med januari, men cancern kom tillbaka och gjorde mig deltidssjukskriven igen. När jag nu i början på sommaren hade min sista behandling (igen, haha) så bestämdes det att jag skulle utbildas till skiftledare och sa därmed upp mig på Espresso House eftersom det skulle ta för mycket tid. Så det är där jag är nu. Mitt emellan handledare och skiftledare ungefär. 
Jag har alltid tyckt att det är roligt på mitt jobb, men jag har stundvis kanske känt att det hade varit skönt med ett "normalt" jobb som inte alltid kräver hög prestation. Jag kan också ibland känna att det är otroligt tråkigt hur mycket folk ser ner på McDonald's och vi som arbetar där. Jag kan stundvis gå in och läsa exempelvis på McDonald's facebook-sida och så ser jag kommentarer i stil med "ni missar alltid dipsåser - jag tror era arbetare gör det för att ni ska tjäna pengar" och då kan jag bli så trött.
 
Jag jobbar ju med detta dagarna i ända och jag vet att vi gör rätt 98% av gångerna och sedan blir det fel. Men det är alltid felen som uppmärksammas. Det blir misstag. Vi glömmer saker (dipsåser eller stor pommes frites i Happy mealen är otroligt lätt att missa), det blir en miss i kommunikationen (gästen tror att en naturell cheese är utan ost eller vi hör "mcfish" istället för "mcfeast" när ni beställer i den brusiga driven-högtalaren) eller vi hinner inte ut med maten så fort som vi ska (eftersom vi kanske just den kvällen har fem sjukanmälningar och det kommer in en busslast utan förvarning med hungriga hockeyspelare). Det händer. Den mänskliga faktorn. Men jag upplever många gånger att det finns noll förståelse för detta och jag kan inte räkna (om jag så skulle haft 40 händer) på mina fingrar hur många gånger folk har varit rent otrevliga, obehagliga eller översittare mot mig på mitt jobb. Det är en nackdel.
 
Men jag tycker fördelarna vägen upp det. De flesta gäster som kommer är trevliga och glada, då är det roligt. Att få överträffa gästens förväntningar genom att ge bättre, snabbare och personligare service så att de syns i ansiktet på de hur de skiner upp är en kick likt ingen annan. Det är ett otroligt roligt gäng medarbetare som jobbar där. Det är kanske 10 personer kvar där som jobbat längre än jag gjort men trots att personalen så ofta byts ut så tycker jag alltid att det är ett så himla roligt gäng att jobba med. Det är roligt att känna att man är bra på något. Arbetsdagarna går fort när man har mycket att göra. Att få känna en gemenskap där vi alla jobbar mot samma mål  är motiverande. Att få möjligheten att få mer övergripande ansvar gör mig också peppad att gå till jobbet på morgonen. Jag gillar de oregelbunda tiderna. Jag gillar att det är en stor arbetsplats som har behandlat min sjukskrivning över alla förväntningar. Jag gillar att det är lätt att söka ledigt. Jag gillar att man får en arbetsmoral likt ingen annan av att ha jobbat där. 
Jag ska inte vara på McDonald's resten av mitt liv. Det vill jag inte. Men det passar just nu. Jag vet ännu inte vad jag vill plugga, jag vet ännu inte hur min sjukdom utvecklar sig. Just ni trivs jag bra!