Agnes

Såhär ser det förresten ut nu utan min peruk. Helt skallig på huvudet och lite småstubb längst runt huvudet (som inte syns men som känns, haha). Det är märkligt det där. Tredje gången på två år som jag inte har något huvudhår. Det här är faktiskt något som man vänjer sig vid. Det är klart att jag tycker det är tråkigt att inte kunna ha vanligt hår, att inte också kunna känna att man bara kan springa ner i källaren utan att behöva sätta på sig peruken (jag vet jag BEHÖVER inte men ja). Men man vänjer sig. Man vänjer sig av att titta i spegeln och känna att man inte är normativt snygg i samhällets ögon. Det är ganska befriande ibland. Jag har ju alternativet att ta på mig peruken och bli "som alla andra", men jag har också alternativet att titta på min egen spegelbild och inse att jag fortfarande är jag, ärrig och skallig till trots. Med ett samhälle som hela tiden värderar efter utseende så känns det rätt skönt att ibland kunna se sig i spegeln och känna "jag är ganska ful nu, men det är helt okej och jag behöver inte göra något åt det och jag mår faktiskt lika bra ändå".