Besök på sjukhuset
Har haft den segaste helgen på länge. Legat mer i sängen än vad jag gjorde när jag var sjukskriven ungefär. Jag tog mig ut på en promenad och då kände jag att smärtan (som jag pratade om häromdagen) i bröst/ryggen var intensiv så jag åkte in till akuten
på inrådan av min onkolog. Sex timmar, fyra nålar, en röntgen senare så är jag hemma. Läkaren kunde utesluta propp i lungan och eventuell infektion kring port-a-cathen.
Jag märkte vilka skeva förväntningar man får när man "varit med ett tag". När läkaren kommer in och berättar att det inte är en propp eller infektion utan förmodligen smärta pga metastasen som sitter där och frågar om jag vill ha något starkare för smärtan
än alvedon och ipren så utbrister jag glatt "nej det är så lugnt! jag är bara så glad att det inte var något allvarligt" varav läkaren tittar på mig och bah "det är ju ganska allvarligt". Och det är de ju. Men i proportion till en propp i lungan så
känns ju metastasen nästan lugnande.