Onsdag
Tycker att jag ser ut lite som en överarbetad tonårsmorsa på dessa bilder, haha. Skämt åsido, jag ser så trött ut. Jag är trött.
Efter flera samtalsstunder med mamma (och långa stunder av egna reflektioner) under de senaste dagarna så börjar jag väl ungefär kunna förstå känslorna som är i kroppen nu. Det är som att min kropp går på högvarv i hjärnan, men är samtidigt så trött
och orkar inte med den snabba tankeverksamheten och att det är det som får det att kännas "grötigt" i huvudet. Jag kommer inte till ro. Det är som att kroppen är utmattad och behöver vila men att hjärnan puttrar på med en motor för stor för vad min
kropp kan hantera. Fast i kroppen och känslan av stress och ångest fast jag är helt slut kommer till mig.
Det känns ändå på ett sätt som en seger att få insett detta för då kan jag på något sätt ändå förstå och landa ingur situationen är nu och försöka att inte gripas av panik. I måndags hjälpte det att vila, igår hjälpte det att dricka te, idag hjälpte det
att sätta mig vid köksbordet och skriva i mina memoarer och nörda ner mig om känslor som varit, som inte är nu.
Imorgon är sista strålbehandlingen. På kvällen ska jag med familjen på Planet Earth på Scandinavium, hoppas jag orkar!