Agnes

Sofia klampade in i min hall som ett snömonster imorse vid 8.30 efter att ha promenerat i snökaoset för att komma till mig (äkte kärlek det där), 10 minuter senare ute på vägen så slutar det snöa och spricker upp till världens finaste vinterdag (dock hysteriskt kallt), haha. Strålningen var lite försenad men annars gick det rätt smidigt. Kom hem vid 13 och sedan dess har jag hängt hemma. Ätit mat, vilat, tagit mig ut på en promenad runt två kvarter, hämtat min nya almanacka från postfacket i källaren (insåg att de inte var mycket roligt att skriva i den nu), druckit te med mamma och läst Game of Thrones. 

Försöker att hålla mitt mood hyfsat stabilt. Upprepar mantrat att vila, äta, dricka, röra på mig, vila, äta, dricka röra på mig tills jag ska få sova igen. Det är det enda jag faktiskt kan tänka på för att försöka klara dagen rent mentalt. Det här är skitjobbigt att må såhär men jag har ju verkligen inget val. 

Nu ska jag äta upp min champinjonsallad (steka champinjoner i massa smör, vitlök, salt och peppar och servera med grönsaker och crème fraiche är så enkelt och så gott) och sedan försöka sova. Imorgon är det en nya dag och näst sista strålningen. Filippa ställer upp som skjuts imorgon, på hennes födelsedag och allt, vad har man gjort för att förtjäna så fina vänner är en fråga jag ställer mig ofta.