Agnes

I fredags var jag nere för behandling i Göteborg tillsammans med mamma. Jag fick ett extra cellgift denna gång, plus massa drop så vi satt där nere i 3.5 timma ungefär.

Kom hem lagom till att Daniel slutade jobbet så vi lagade köttfärsås, broccoli och pasta på svarta bönor. Jag har insett att jag ska återgå till LCHF igen, min mage tål helt enkelt inte så mycket kolhydrater. Jag ångrar inte att jag "gjorde avsteg" för jag har verkligen njutit av maten, men jag känner mig helt redo att återgå till LCHF för jag mår verkligen så mycket bättre på det. Inga mer svullna och ömma magar.

Jag har känt mig otroligt trött det senaste, i kombination med att kortisonet stressar upp mig till en lätt manisk nivå där jag springer runt och inte kan koppla av. Jag kan inte sova på nätterna och mitt huvud är fyllt av mediciner. Jag hade en helg helt planfri så jag och mamma bestämde oss för att åka upp till stugan och bara vara. Jag visualiserade mig att jag skulle kunna sitta i en korgstol och läsa ostört utan att hjärnan ska fundera på "vad kommer näst? vad ska jag göra sen?".

När jag kom fram så satt mamma, moster och mosters man nere vid bryggan och lyssnade på Diggilo som spelade på andra sidan vattnet i stan.

Vi satt där tills solen gick ner. Vi spanade efter månförmörkelsen men såg den aldrig, trots att vi hade drygt 180 graders vidvinkel av himlen framför oss. 

Efter att ha sovit hela natten (eller åtminstone av och till) på en sömntablett så åt jag frukost och tog ett morgondopp. Det har varit 24 grader i vattnet här och jag har växlat mellan att bada och ligga på en madrass i solen och läst.

Min hy har blivit riktigt dålig av värmen så jag skrubbade ansiktet rejält nere i sjön och satte sedan på mig en ansiktsmask.

Vi käkade lax med bearnaisås tillsammans med stekt vitkål, blomkål, morötter och mango till lunch. Så himla gott. 

På eftermiddagen skulle det bli åskoväder. Det blev det aldrig. Det började spöregna dock, vilket nästan bara var skönt. Jag tog en sväng med bilen in till Ica för att handla lite och när jag parkerade och skulle gå in till stugan så forsade regnet ner. Med tanke på torkan så kändes det bra för naturen och eftersom de var så varmt så gjorde det liksom inget att man blev blöt, för man torkade till slut ändå.

Inatt sov jag helt utan sömntablett. Inte hela natten i sträck men ändå bra. Det blåste och regnade om vartannat men det var lite mysigt att ligga inne i stugan och lyssna på naturen. Vi har ju utedass här ute och jag dricker så mycket nu när det är så varmt att jag springer på toa hela tiden, även på natten. Jag som alltid brukade frukta att gå ut i mörkret till toan kände nu att det nästan var lite mysigt det också. Framförallt skönt att få lite fläkt för det blev hysteriskt varmt och kvavt i stugan under natten.

Idag efter frukost tog vi en 3km promenad i ett område som jag inte gått på förut. Jag har ju problem med benet fortfarande, jag är jättesvag. Så jag såg det som träning. Jag måste gå och tänka på hur jag går för att inte felbelasta utan istället "aktivera" musklerna rätt så jag blir starkare. Mamma filmade mig till och med när jag gick för att jag skulle kunna se hur jag belastade. Det såg bra ut. Det kändes bra också. 

Naturen är så märklig just nu förresten. Det ser ut som hösten med alla röda blad och tappade löv, men det är typ 30 grader och full sommar. Mycket märkligt. 

Jag tror att jag åker ner idag efter lunch. Har verkligen känt att den här helgen var precis vad jag behövde. I lördags var jag helt dödstrött hela dagen (förutom en lite sekvens mitt på dagen när jag fick energi och körde lite yoga nere vid bryggan), förmodligen ganska påverkad av dels cellgifter men även kortison och sömntablett. Gick mest runt och dusade och gjorde ingenting. Men idag vaknade jag upp ganska pigg, det känns som det vänt lite nu. Men viktigast av allt är att jag känner mig otroligt ostressad. Hoppas det kan hålla i sig en liten stund nu.