ÅRSSUMMERING 2017
Ses bäst på datorn pga små bilder
JANUARI
Årets första månad var det, som varje år, min födelsedag. 17 januari 2017 fyllde jag 22 år. Jag firade med sockerfri-fika för hela släkten. Sockerfritt och kolhydratssnålt var nämligen det jag började äta i januari efter att jag fått beskedet om att min cancer hade fått ytterligare en spridning till lungan. Jag började med en kost som sedan utvecklades sig till att bli något liknande LCHF. Jag började med cellgifter igen, jag åkte till Varberg med mina tjejkompisar för att hälsa på Alex, gick på after work med jobbet och hade svårt att sova av och till för att jag funderade mycket.
FEBRUARI
Det var mycket cellgifter denna månad. Var på sjukhuset var tredje vecka med behandlingar varje dag, resterande tid spenderades hemma hos min faster som så snällt tog in min som "sambo-var-tredje-vecka" återigen. Jag fick mycket oväntade biverkningar som tärde mycket på psyket. Dagarna efter sista behandlingarna såg jag dåligt, hade svårt att hänga med i huvudet i konversationer och magen strulade rejält. Men däremellan försökte jag jobba och träffa mina kompisar. Jag köpte en espresso maskin som verkligen har varit en bra investering, trots det dyra priset.
MARS
Gick fortfarande på cellgifter, men partajade mycket ändå. Sofia fyllde år och det firade vi en hel helg. Jag försökte få tillbaka min läslust litegrann och läste en jättebra bok om kvinnors berättelser från Röda Armén. Bjöd min moster och mamma på LCHF våfflor och köpte en ny peruk. Hade en instagram-takeover på Ung Cancers Instagramsida.
APRIL
Det allra bästa med april var rehabiliteringslägret på Brännö organiserat av Ung Cancer. En helg med fantastiska människor och nya insikter som ingav ett slags hopp mitt i all skit. Firade påsk, fick cellgifter i Uddevalla, hade mat-kvällar med mina vänner, grillade i ett hav av vitsippor och firade valborg i Göteborg på en filt i Slottsparken med efterföljande fest på Chalmersområdet. Började smalna av en del efter alla muskler jag tappat under behandlingarna och vågen visade ett tag 45 kg, vilket var 8kg från min startvikt.
MAJ
I slutet av maj var jag klar med mina cellgiftsbehandlingar! Det firade jag med ett matt skutt ut från sjukhuset. Jag åkte med mamma till Karlstad för en helg hemma hos min kusin med familj, jag åkte med pappa till Dalskog för en heldag på landet i vårsolen, jag bjöd August och Svea på deras första kaffe, mamma och jag red Islandshästar, jag försökte odla sallad och rädisor i en låda på balkongen som pappa hade snickrat ihop och jag åkte ner en helg till Malmö för att umgås med Filippa.
JUNI
Firade Aqua Blå i två dagar innan jag blev snorförkyld och febrig dag tre. Jobbade mitt sista pass på Espresso House. Firade midsommar i ett regnigt Dalsland med mina vänner hemma hos Elin. En riktig bonnefest med dans i magasin och femkamp. Dagen efter åkte vi till Smögen och firade midsommardagen i ett fantastiskt fint hus som blev årets partykväll. Kontraster.
JULI
Spenderade så mycket tid utomhus som jag bara kunde mellan alla jobbpass (jobbade heltid under hela sommaren). Firade Angelicas 24årsdag, plockade hallon hos mormor, gick på Håkan Hellström med Lisa och Lina, promenerade till Karolinerstugan med mamma och pappa som slutade i språngmarsch i ösregn och blixtrande (ett av mina bästa minnen från i år, den kicken jag fick av att springa!). Jag försökte också bada så mycket jag kunde.
AUGUSTI
Tog en veckas semester från jobbet för att åka och fjällvandra i Jämtland med familjen. Vi gick långa promenader varje dag, hälsade på renar och löste sudoku. Avslutade semestern med en natt på spa i Copperhill Mountain i Åre. Började förbereda och utbilda mig inför att köra skift på jobbet.
SEPTEMBER
Började köra skift på jobbet. Fick en fin vit skjorta och köpte även nya glasögon som jag helt tyckte matchade min nya roll på jobbet. Hittade världens svampställe med pappa. Gick på Johan Glans med tjejerna. Fick reda på att tumören i min lunga hade växt, men visste ännu inte vad man skulle göra åt det. I september slutade jag även helt med peruken och körde all in på mitt korta hår.
OKTOBER
Var på skiftutbildningen i Stockholm tillsammans med Filip, Emma och Caroline. En otroligt rolig och lärorik vecka! Började dricka ionosil som skulle vara bra mot cancer. Gjorde en pet-scan. Läste en av de värsta och sorgligaste böckerna jag någonsin läst, Ett litet liv (men fantastiskt bra!). Fick reda på att jag skulle opereras. Blev månadens skiftledare (efter att endast ha kört skift i 1 månad, kändes så roligt med tanke på allt arbete jag la ner på det!).
NOVEMBER
Hade after work på jobbet för att fira att vi fått Dean's list på skiftledarkursen. Annars handlade hela november mest om resan till Australien. Jag och mamma hälsade på August och Svea i två veckor i landet down under. Vi besökte Melbourne och Sydney, åkte längs Great Ocean road, badade i salta vågor, njöt av vackra utsikter, satt med hög air condition i bilen pga 35 grader varmt, åt god mat, drack fantastiskt gott kaffe, virrade bort mig i storstaden, träffade Filippa och spanade in kängurus. Bästa två veckorna kanske i hela mitt liv.
DECEMBER
Första veckan i december återgick jag till jobbet, jet-lagad och vemodig eftersom Australienresan hade tagit slut. Istället försökte jag kompensera med att julmysa deluxe och tröstshoppa på nätet (laddade ner Bonusway och sedan dess har jag beställt typ allt från nätet, beställde tandkräm på nätet till och med...). Jag opererades i lungan återigen och låg endast på sjukhuset i två dagar med efterföljade två veckors sjukskrivning. Åkte på jul på Liseberg, firade julafton med Lisas familj, firade juldagen med mina bästa vänner, var på bio tre gånger och pluggade systemledning inför assistentutbildningen i vår.
SAMMANFATTNING
Överlag har 2017 inte alls varit ett bra år. Jag har varit mycket ledsen, rädd och klen. Påfrestande och skit har det varit, men med ljusa fina stunder som jag kommer minnas länge. Australien och rehabiliteringslägret på Brännö har varit de två allra bästa sakerna med detta året. Att jag har fått utvecklats något enormt på jobbet, trots motgångar i mitt privata (eller inte så privata) liv, har hjälpt mig att orka med. Har lyckats bra med min kosthållning hela året och ser det som en enorm prestation att ha varit sockerfri ett helt år (om några dagar).
2018 hoppas jag som alltid att det ska bli året då jag blir frisk, men det ser lite mörkt ut på den fronten nu. Mina förhoppning är därför snarare att jag ska få många fina stunder där allt det mörka ljusnar något. Jag hoppas på att slippa cellgifter och jag ser fram emot att få påbörja min utbildning till assistent (chefens högra hand ungefär) på jobbet. Förhoppningsvis hinner jag även med restaurangchefsutbildningen till sommaren om inte min sjukdom stökar till det för mycket. Hade varit otroligt roligt!
TIDIGARE ÅRSSUMMERINGAR: