Promenad och hemmagjorda hamburgare

Idag är det torsdag! Jag hade inga direkta planer idag heller. Jag började morgonen med frukost och att göra blogginlägg om gårdagen (som enligt pappa var rekordlångt, men jaja det är ju upp till er om ni vill läsa eller ej tänker jag, hehe). Njöt av mina blommor och kollade på Vår tid är nu (har 2 avsnitt kvar av säsong 2 som alla verkar ha sett klart på redan..).
(null)
Med risk för att komma med ett tips som alla tycker är självklart redan.. När jag köper/får buketter så tycker jag alltid att blommorna vissnar vid olika tidpunkter. Nu hade jag dessutom två buketter men hälften av all blommorna var vissna. Istället för att slänga så la jag ihop de bra blommorna i en och samma så blev det som en helt ny, fräsch bukett som höll sig i några dagar till!!

Pappa smsade efter frukost och tyckte jag skulle hänga med honom och Teo på en promenad. Han hade nog räknat med att jag skulle orka med något kvarter kanske, men dryga tre kilometer i lugnt tempo och med syrgasväskan hängandes kors över kroppen tog vi oss runt. Tror jag imponerade mycket.
(null) 
(null) 
(null) 
(null)
Efter promenaden var jag ganska trött. Åt lunch. Sedan kom Daniel hem. Jag låg någon timma på soffan och vilade, som sköterskan från den palliativa vården sa när hon ringde idag och stämde av så är de ju även viktigt att jag vilar emellanåt. Kortisonet ger mig sådan energi (vilket jag verkligen är tacksam för och tar vara på) men det är ju så kallad "lånad energi", så risken finns ju att jag smäller in i väggen för jag inte känner av att kroppen behöver vila också. Så jag har vilat i eftermiddag istället för att ta tag i massa saker.

Vi åkte och handlade tillbehör till hemmagjorda hamburgare och satte igång i köket. Älskar när vi gör saker ihop, typ lagar mat. Tror att flera års jobb tillsammans gör att man kommer in i ett slags synkat jobbmode när vi gör något som båda kan. Nästan så vi inte pratar med varandra utan bara vet vad den andra behöver och kör på. Sen är de klart att just hamburgare är vi ju vana vid att tillaga, hehe. Blev i alla fall matkoma deluxe efteråt.
(null) 
(null) 
#1 - - Ola:

Att du promenerat tre kilometer är imponerande, minsann. Med en tung syrgasväska på ryggen. Skönt att du hinner med vanliga vardagsbestyr också.

Svar: Är faktiskt väldigt nöjd! Gick bra dessutom, så länge det gick i en långsam takt. Men vi hade ju inte bråttom!
Agnes

#2 - - Laura:

Har du några tips när det gäller hamburgare/pommes? :)

Svar: Haha, borde väl ha många. Men har fram tills typ detta året faktiskt inte ens gillat hemmagjorda hamburgare.. Tills jag insåg dessa saker! För hemmagjorda burgare är tips 1: Gör stora, platta burgare för de kryper alltid ihop till en typ köttbulleboll i pannan och då matchar det dåligt med brödet = inte lika gott! 2: När du stekt klart hamburgarna, ha kvar lite stekfett i pannan och ha på ganska hög värme. Lägg på bröden med ”innerdelen” nedåt mot pannan för att få lite rostning på bröden (både toppbrödet och bottenbrödet). Tillför gärna lite tryck genom att typ ha en tallrik på bröden. De blir kanske lite plattare och inte så snygga (som man kan se på bilderna) men godare + lättare att äta!
Tips till pommes är nog att ha salt och grillkrydda på. Dock blir ju inte pommes i ugn lika gott som friterade pommes tycker jag, men grillkryddan gör de lite roligare i alla fall.
Sedan insåg jag även idag att det var väldigt gott med ärtskottsgroddar på burgaren, smakar inte så mycket med tillför mycket krisp och fräschet!
Agnes

#3 - - Therése:

Så underbara bilder från er promenad.

Svar: Tackar! Det var en fin prommis! :)
Agnes

#4 - - Ellinor:

Hej Agnes! Din gamla kollega från donken här.

Vill bara säga vilken inspiration du är och tack för du delar dina tankar angående cancer och döden.

Jag upplever din blogg kan hjälpa
alla målgrupper friska som sjuka.
Jag har alltid fightas med
extensiell ångest och rädsla för döden. Men kan säga att så du öppet
talar om det kan hjälpa många.
Döden i sig är något naturligt och tyvärr tabulagt att tala om.
Hade vi alla haft en en annan inställning hade kanske inte döden känns så hemsk. Antagligen är den
något fint eftersom det är sparat till sist. Livet är däremot orättvist och du är en otroligt stark själ.

Tack för ditt mod och tack till din blogg. Jag önskar dig fortsatt
goda och positiva dagar, Ellinor

Svar: Hej! Kul du hör av dig (även om jag inte är riktigt säker på vilken Ellinor du är (har två i tanken som det skulle kunna vara, haha)!
Vad fint att du känner att det jag skriver har någon mening. Jag tror också att om man pratar mer om döden i vardagligt samtal och liksom reflekterar över den, så är det inte lika skrämmande. Det är ju lite det som t ex KBT-behandling som psykologer ibland använder sig av fungerar, vad jag förstått. Utsätta sig för det som känns jobbigt. Alltså tror jag att prata om döden, och att sedan kunna prata om döden lite mer lättsamt förhoppningsvis - kanske inte gör den till en sådan ångestklump för så många. Sen hade jag självklart tyckt att det varit skit att dö i förtid oavsett, för vem vill det. Men ändå.
Tack för din kommentar ! <3
Agnes

#5 - - Sabina:

Nästa gång jag gör hamburgare ska jag prova dina tips i kommentaren :D

Svar: Haha, det tycker jag! Det blir snäppet godare! ;)
Agnes

#6 - - Anonym:

👆Ett annat tips för hemmagjorda pommes: ringla lite olja över! Blir så mycket godare! Se bara till att det inte blir för mycket olja för det blir INTE gott 😀

Svar: Åh, gott! Då kanske det blir lite mer den där friterade smaken (gillar olja). Kör du raspolja eller olivolja (jag gillar ju generellt olivolja bättre till allt men kanske inte så gott till pommes?)?
Agnes

#7 - - Anonym:

Kör rapsolja! Just för jag tänker att olivolja nog inte blir så gott? Men man kanske ska testa? :-D

Svar: Kanske är sant! Olivolja kanske tar över smaken från pommesen.. Eller så blir det en ny delikatess! Kör du oljan innan ugnen eller efter? :)
Agnes