Om
Agnes
23 år gammal, bor i en småstad i västsverige. Fick min cancerdiagnos på min 20 årsdag (jan 2015), Wilms tumör (en barncancertumör som endast drabbar 2 på 10 miljoner vuxna per år), och har sedan dess behandlats med bland annat cellgifter, strålning och operationer m.m för att försöka bota. Blev inskriven i den palliativa vården i november 2018 och försöker nu leva livet till max den tid jag har kvar. Syftet med mitt bloggande är inte att det ska bli en sentimental röra av "tyck synd om mig"-inlägg, och inte heller att jag ska försöka leverera livsvisdomar a la Gandhi utan att helt enkelt visa en bild av ett kanske lite annorlunda liv som 23-åring. (Sen är bloggen väldigt bra för mitt omättliga behov av att uttrycka mig, där mottagaren själv får välja om det verkligen är värt att lyssna på).
Har haft en sådan mysig dag. Vid ett-tiden kom Lisa, Sofia och Linnea över på fika. Vi satt och mumsade på gifflar och dammsugare i köket i två timmar (och det gick helt okej att sitta så länge för ryggen!). Sedan åkte de hem och jag vilade några timmar innan Lisa och Sofia kom tillbaka på kvällen med en kasse mat. Vi gjorde det enkelt för oss med färdig potatisgrattäng, färdigmarinerat kött och färdig bearnaisås. Men supergott. Till efterrätt, pulver-chokladpudding, haha! Hade det i alla fall supermysigt i flera timmar men nu börjar jag bli trött och ska sova. Bra dag även om jag haft mina tröttdippar. Bara något så litet som att sitta upp för länge tar något enormt på krafterna för mig!
Så härligt för dig att vara hemma :)
Ditt ärr ser fint ut, det kommer att vara ett mäktigt minnesmärke med tanke på storleken.
Var rädd om dig!/A