Rastlös

Godmorgon! Igår blev jag rastlös. Jag kände att kroppen egentligen behövde vila, för jag var seg och hade den där tunga känslan i kroppen, men mitt huvud var uttråkat. Jag hängde med pappa till Erikshjälpen en stund, sedan bjöd han på lax-lunch hemma. På kvällen åkte jag till Uddevalla en sväng där några av mina arbetskompisar hade After Work. Jag åkte hem ganska tidigt eftersom jag blev rätt trött, men var kul att träffa dem en stund. På motorvägen hem gasade jag till full volym på stereon och mådde bra.


Idag ska jag ner till Göteborg för lite Valborgsfirande i Slottsskogen med några kompisar. Vi tänkte grilla och hänga lite. Mysigt!

Promenad

Jag tog mig ut en sväng i regnet ändå, mellan tvättbytena i källaren. Mamma manade på mig via sms, och som vanligt hade hon rätt att det var en bra idé. Påpälsad med alla regnkläder jag hade gick jag lite bland kvarteren och kände mig filosofisk och lite sorgsen. Men det var skönt med luft.


Jag är så glad över att cellgiftskurerna snart är över, att jag ska få lite paus. Men en paus känns inte bara skönt, det känns läskigt också. Varje gång behandlingarna är färdiga så känns det som att kasta sig ut på öppet hav "ta mig tumörer, ta mig nu när jag är fri". Så känns det. Otryggt. Läskigt. Inte bara skönt. 

Vågar jag hoppas och tro att det kommer att gå bra? Vågar jag ens föreställa mig en tid där tumörer inte längre invarderar min kropp? Hur ska jag känna egentligen? Man hör det jämt i "cancerkretsar" att det värsta kommer när behandlingarna är över och när man inte längre kontrolleras veckovis. Det är fruktansvärt att veta att det kanske växer något i kroppen min som jag inte märker av.

Tråkdag och sockersnack

Vilken tråkdag verkligen. Tråkfredag. Jag är seg och trött och har ont i magen. Aptiten är dålig, vädret är dåligt. Jag har i princip legat inne hela dagen och kollat på Modern Family så nu har jag snart kollat klart sista säsongen. Känner mig klen och förut när jag tänkte "plugga" lite Näringlära så skakade mina händer så jag inte kunde skriva ordentligt ändå.


Om jag ska göra något bra av detta inlägget så är det att tipsa om det godaste mellanmålet jag vet. 100g naturell keso, 1 msk grädde och 1/4 banan! Hur gott som helst. Har ätit det nästan varje dag i tre veckors tid. 

Eftersom jag inte ätit socker på fyra månader så har smaksinnet ställt om helt och jag tycker istället att "vanliga" livsmedel som man aldrig tyckte var särskilt söta förut, är typ godis. Banan och mjölk är två saker med socker i sig (fruktos och laktos dock, inte glukos) men som jag inte uppfattat den söta smaken ifrån innan på samma sätt. Nu är banan det sötaste jag kan tänka mig och jag kan ibland faktiskt tycka att latten jag gör på röd mjölk är för söt. Jag tror på riktigt att jag skulle få en sockerchock av att dricka ett glas cola, haha. 

Jag saknar inte socker särskilt mycket alls. Det jag saknar är vetemjöl. Bröd, pasta, pizza, hamburgare, ris. Undrar om jag någonsin kommer sluta sukta efter det?

Visa fler inlägg