Ett år sedan, och det känns både alldeles nyss och oändligt längesedan.

 
 
Agnes, mitt älskade hjärta.

Du pratade om att du velat göra texter som skulle kunna publiceras här på bloggen varje år, som förprogrammerat på nåt vis. Fast sen var du lite tveksam om det kanske var lite för "creepy". Och det tyckte vi nog att det var. Och det kanske detta också är, men jag skriver för dej, för mej och för andra som eventuellt kikar in här på din blogg ibland.
   
 
 
En slags variant på årssummering 2019

Januari:
13/1 - tiden upphörde att existera på samma sätt som förut. Men kroppen mindes innan förnuftet fattade - som när du skulle fyllt 24 år den 17/1 - i all förvirring tog det ett tag innan jag förstod varför jag reagerade så starkt just den dagen, och vilken dag det var överhuvudtaget. Du fattades mej i varje cell i min kropp och inte förrän någon sa att det var din fördelsedag förstod jag varför det kändes...värre, annorlunda, som om allt drog sig samman inombords. 
Mycket, för att inte säga allt, handlade annars om planering kring begravningen som vi ville skulle bli så vacker och positiv som möjligt.
 
Gjorde bilden - mobil och penna för det kändes som det var du - foto, blogg, skrivandet och att du levde och tog till dej av livet och trädde händelser som smultron på ett strå (och plockade på riktigt varje sommar hos din farmor).
 
 
Februari:
Begravning - och det blev precis så bra det kunde bli. Tack alla ni som var där och gjorde det så vackert. Och tack alla för gåvor till Ung Cancer. Själv är det mycket jag inte ens kommer ihåg.
 
Din namnteckning tagen från ditt sista anställningsbevis från Mc Donalds - ditt jobb som du tyckte så mycket om.
 
 
Under våren försökte vi göra det du skrivit ner, de önskningar du hade. Träffade dina kompisar, och det var så påtagligt att du fattades. Lina fick en flicka som fick Agnes som andranamn - så hedrande och så vackert.
Att vara på jobbet, där det krävdes full fokus, blev för mej en slags "fristad" från den ständigt närvarande sorgen. Ulf och August sprang Göteborgsvarvet för Ung Cancer. Gissar träning var deras.
Sommaren kom och under min semester dog mamma, din mormor, som varit dålig av och till under våren. Ni var så lika och mötte på nåt vis döden så självklart. Situationerna var naturligtvis väldigt olika men ni hanterade det så värdigt och orädda.Tänker på er, men framförallt dej som en...urkraft.             Så stark, så stolt, så klok.
 
 
Hösten har varit mörk. Alla tycker att vädret varit mulet, grått, blött, tungt. För mej har min själ kännts likadan. Jag har saknat dej så mycket, varit så ledsen. När advenstsstjärnor började lysa i fönstren och julsaker började plockas fram mindes återigen kroppen innan förnuftet förstod - det var ju mitt i en julpyntad värld i början på året allt var så intensivt, vi visste var vi var på väg, vad som skulle hända men inte när...
 
                                                                         
*
 
 
 
August gjorde som du sa och åkte till Australien igen i höstas. Snart åker Ulf dit och hälsar på. Och jag tänker på och är så glad över att du och jag vågade och gjorde den resan 2017. Det minnet är så stort och så positivt.
Att få ha delat en sån upplevelse med dej och August - vilken ynnest.
 
 
 /Mamma
 
#1 - - Mattias:

🕯 Tack för att jag har fått läsa 🕊

#2 - - Eva:

<3

#3 - - Malin:

Kikar in här ibland för att minnas Agnes. Kan inte föestå att ett helt år passerat. Fina Agnes, och så klok <3

#4 - - Sabina:

Jag har inte kunnat att sluta följa Agnes blogg på bloglovin. Känns så slutgiltigt. Fick en chock när jag gick in nu idag och det FANNS ETT INLÄGG! <3

Tänker ofta på dig Agnes! Trots att jag hittade din blogg så sent gjorde du extremt stort intryck i mitt liv.

#5 - - Kristin :

❤❤

#6 - - Heléna:

Så fint skrivet! Min äldsta dotter är född i januari 1995 och jag kan inte ens föreställa mig tomrummet som hon skulle lämna efter sig om hon gick bort. All styrka till dig! Kramar💖

#7 - - Marielle:

Ann-Charlotte, vi är nog många blogg-läsare som fortfarande minns och saknar Agnes. Hennes klokhet, humor, öppenhet och livsglädje har fått mig att många gånger under det här året gå in och läsa igenom flera månaders inlägg. På något märkligt sätt hoppas jag alltid att det ska sluta annorlunda, som en bok med ett lyckligt slut istället för det som är. Lustigt hur man kan sakna någon man aldrig träffat eller ens fick möjligheten att lära känna.

Jag skrev till Agnes i december förra året att jag var så tacksam för att hon hade fått mig att uppskatta alla småsaker i livet som man vanligtvis tar för givet och det stämmer fortfarande. Jag är så glad och tacksam för att jag är här, att jag lever och har de jag älskar allra mest nära.

Jag är så ledsen att ni inte fick ha kvar Agnes, men jag hoppas att vetskapen om att hennes ord har påverkat mig (och säkert många andra) kan vara en liten tröst i sorgen och saknaden.

#8 - - Anonym:

Tänker ofta på Agnes - hennes kloka ord - oct er i familjen! ❤️Kan bara gissa och ana hur tufft och utmanande detta år varit.... Så fint att ni genomför Agnes uppmaningar och önskningar. Är säker på att hon finns med er (och alla hennes nära och kära) på något sätt. Styrkekramar till er alla! ❤️❤️❤️/ Camilla (ebbas mamma) ❤️

#9 - - Marcus:

Agnes, jag var inne här på din sida på årsdagen. Jag hade tänkt skriva då men det kändes så jobbigt. Det här känns fortfarande känslomässigt väldigt mycket. Din blogg känns så viktig för mig. Är här ofta och tittar och tänker. Du har i alla fall fått en väldigt fin gravsten. Jag bor väldigt långt bort men någon gång tänker jag komma förbi och lägga dit en liten blomma. Skulle kännas viktigt för mig. Ha det bra så länge, Agnes.

#10 - - Mia:

Jag hittade Agnes blogg när hon fanns med på startsidan på Blogg.se. Det var med blandade känslor jag läste igenom alla inlägg, tårarna rann samtidigt som jag ibland satt och log för mig själv. Vilken tjej, vilket avtryck hon gjorde. Jag har tänkt så mycket på henne under det här året, kikat in här ibland. Tack för att du skriver. Det går inte att förstå er smärta och sorg, saknaden som aldrig går över. Ta hand om er, fina ni. <3

#11 - - Cecilia :

Tack Ann-Charlotte för att du skriver här! Jag gick in här varje dag lång tid efter att Agnes lämnat livet här, varje gång hoppades jag på att jag bara drömt att hon var borta och det skulle vara en ny text från henne.. Men jag fick "nöja" mig med de gamla texterna och där få av den energi och klokhet hon gav i sin text. Nu är det inte lika ofta som jag är här inne men då å då och läser hennes ord. Hon finns för alltid i mitt hjärta.
Kram till er alla