Agnes

Vad är det som händer egentligen? Jo, nu ligger jag inne på en överfull lungavdelning på NÄL. Jag ligger i en säng längst in i en korridor, fram tills för några minuter sedan trodde jag dessutom att jag skulle vara utan larmknapp hela natten, fram tills de hittade en. 

Jag var på rutin-röntgen för lungorna tidigare idag. Där upptäckte dem luft i lungsäcken, dvs en sk lungkollaps. Det har alltså (förmodligen pga tumörerna i mina lungor) bildats ett hål i mina lungor som pressar ut luft i lungsäcken så där de annars ska vara ihoppressat är det nu ett tre centimeter stort mellanrum fyllt med luft. En liten lungkollaps går tydligen ofta tillbaka av sig själv, medan vid en stor lungkollaps kan man behöva sätta in ett drän och suga ut luften. Eftersom min visade sig vara precis mellan liten och stor (under 3cm-liten, över 3cm - stor) så var det tydligen väldigt svårt att bestämma hur de skulle göra. Så det blev ett mellanting här med. Jag blir inlagd över natten för obsevation och så gör de en röntgen på mig imorgon för att se hur det förändrats (eller inte förändrats).

Som ni kanske märker så är jag rätt bitter över hela situationen. Har spenderat merparten av dagen i väntrum för något jag inte ens märkt var något problem. Känner mig nästan helt frisk men blir ändå runtkörd på bår. Det gör mig bitter. Men under bitterheten vet jag ju att det egentligen handlar om en rädsla och sorgsenhet. För att det går så fort. För att mina lungor verkar ge upp nu. Lungtumörer, propp i lungorna, lungkollaps. "Snälla lilla kropp, sluta falla i sönder" vill jag bara säga.