Agnes

 

 

Agnes, mitt älskade hjärta.

Du pratade om att du velat göra texter som skulle kunna publiceras här på bloggen varje år, som förprogrammerat på nåt vis. Fast sen var du lite tveksam om det kanske var lite för "creepy". Och det tyckte vi nog att det var. Och det kanske detta också är, men jag skriver för dej, för mej och för andra som eventuellt kikar in här på din blogg ibland.

   

 

 

En slags variant på årssummering 2019

Januari:
13/1 - tiden upphörde att existera på samma sätt som förut. Men kroppen mindes innan förnuftet fattade - som när du skulle fyllt 24 år den 17/1 - i all förvirring tog det ett tag innan jag förstod varför jag reagerade så starkt just den dagen, och vilken dag det var överhuvudtaget. Du fattades mej i varje cell i min kropp och inte förrän någon sa att det var din fördelsedag förstod jag varför det kändes...värre, annorlunda, som om allt drog sig samman inombords. 
Mycket, för att inte säga allt, handlade annars om planering kring begravningen som vi ville skulle bli så vacker och positiv som möjligt.

 

Februari:
Begravning - och det blev precis så bra det kunde bli. Tack alla ni som var där och gjorde det så vackert. Och tack alla för gåvor till Ung Cancer. Själv är det mycket jag inte ens kommer ihåg.

 

Under våren försökte vi göra det du skrivit ner, de önskningar du hade. Träffade dina kompisar, och det var så påtagligt att du fattades. Lina fick en flicka som fick Agnes som andranamn - så hedrande och så vackert.

Att vara på jobbet, där det krävdes full fokus, blev för mej en slags "fristad" från den ständigt närvarande sorgen. Ulf och August sprang Göteborgsvarvet för Ung Cancer. Gissar träning var deras.

Sommaren kom och under min semester dog mamma, din mormor, som varit dålig av och till under våren. Ni var så lika och mötte på nåt vis döden så självklart. Situationerna var naturligtvis väldigt olika men ni hanterade det så värdigt och orädda.Tänker på er, men framförallt dej som en...urkraft.             Så stark, så stolt, så klok.

 

 

Hösten har varit mörk. Alla tycker att vädret varit mulet, grått, blött, tungt. För mej har min själ kännts likadan. Jag har saknat dej så mycket, varit så ledsen. När advenstsstjärnor började lysa i fönstren och julsaker började plockas fram mindes återigen kroppen innan förnuftet förstod - det var ju mitt i en julpyntad värld i början på året allt var så intensivt, vi visste var vi var på väg, vad som skulle hända men inte när...

 

                                                                         

*