ÅRSSUMMERING 2018

JANUARI
Årets första månad var ganska innehållslös. Jag jobbade väldigt mycket (eftersom jag hade opererats för metastaser i lungan i mitten på december året innan så hade jag precis kommit tillbaka från sjukskrivningen i januari och var sugen på att jobba mycket!). Jag gick ut med vänner från jobbet och anordnade Sofias examensfest (där vi bjöd på allt från rödvinsdropp till sprutshotar och roliga lekar). Firade min egen födelsedag med att duka upp för vietnamesiska vårrullar med familjen. I början av året fick jag även smärtan i bäckenet för första gången, jag trodde då att det kunde varit en liten sträckning eller liknande från en yogasession.. Men det var det ju inte fick jag reda på senare.
 
FEBRUARI
Firade fler födelsedagar, gick på långpromenad och åkte till McDonald's Bussiness School på EMP-kurs (Effective Management Practicies) för att starta igång min nya befattning som assistent till restaurangchefen på jobbet. Väl i Stockholm eskalerade smärtorna i bäckenet, jag fick ta höga morfindoser för att klara av dagarna och höger ben krånglade så mycket att jag ramlade flera gånger i veckan av svaghet. Jag fick hittade temporära lösningar på smärtproblematiken, så som att stå upp och titta på TV-serier, och att använda värmedyna mot bäckenet på full effekt. Fick börja med kortison för att minska svullnaden som tumören i ryggen skapade. Blev väldigt trött av det, mådde väldigt dåligt. Strålades tillslut också mot ryggen vilket tillslut (i kombination med kortisonkuren) minskade smärtan.
 
MARS
Strålningen och kortisonet ledde till att benet succesivt blev bättre och att smärtan avtog. Jag var sjukskriven under nybygget på jobbet (de renoverade hela restaurangen till den nya restaurangsystemet) men kom tillbaka lagom till nyöppningen i mitten på mars - kul! Jag åkte på spa med mamma (vi upptäckte Arken Spa som snabbt blev en favorit!), åkte några dagar till Malmö för att hälsa på Filippa, hade AW med jobbet och försökte gå på promenader för att träna igång mitt ben igen. Jag började med en ny tablett som skulle hjälpa mot min cancer, Xalori, som jag mådde ganska illa av, framförallt på morgonen. 
 
APRIL
Jobbade massor! Såg även till att umgås mycket med arbetskompisarna efter jobbet, många AWs. Håret hade växt så långt att jag kunde börja göra inflätor i luggen vilket jag älskade direkt och hade nästan varje dag! Jag började hålla medarbetarsamtal med de anställda på jobbet, vilket jag tyckte var väldigt roligt. Avnjöt några fina varma dagar på balkongen - men spenderade valborgsmässoafton i totalt spöregn och blåst vid majbrasan tillsammans med mamma.
 
MAJ
I maj började sommarens hetta som höll i sig hela vägen till september. Vi åkte till Jönköping en helg för att träffa Lisa och gå på Spring Inspiration, en annan helg spenderade jag i stugan med mamma och min moster för att storstäda inför sommaren. I maj började jag även träffa Daniel. Efter personalfesten började vi prata rejält och när vi väl sågs första kvällen utanför jobbet, så slutade vi aldrig. Vi umgicks varje dag om inget annat kom upp.
 
JUNI
Fortsatte att umgås med Daniel i princip varje dag. Han kom till mig efter jobbet och åkte inte förrän han skulle iväg igen. Julia från jobbet tog studenten på en av årets varmaste dagar och jag svettades helt igenom min klänning. Jag jobbade på massor fram tills midsommarhelgen. Jag började få ont i bäckenet igen och under midsommarhelgens jobbpass gick jag med smärtor, hade inte sovit ordentligt på flera dygn, men körde ändå skiftet där vi sålde försäljningsrekord och när arbetspasset var över grät jag hela kvällen av utmattning. Veckan efter hade jag en inplanerad semester sedan tidigare vilket passade bra. Jag åkte till Island med mamma och August och såg på geisrar, vacker arkitektur och åt god mat. Allt i en dimma av morfin. Tårar av smärta blandat med skratt från roligt sällskap. Allt på en gång i en väldig röra.
 
JULI
Var en fantastisk och en hemsk månad på samma gång. Jag fortsatte att vara sjukskriven på heltid efter semestern eftersom jag gick hela juli hög på morfin och kortison i den hysteriska värmen. Det gjorde att jag ena stunden kände alla känslor på samma gång (lycka, eufori men också hjälplöshet, stress och frustration) och andra stunden var helt känslosval och fick en manisk tendens att göra saker. Sov väldigt dåligt och väldigt lite i hela juli. Förmodligen en blandning av medicineringen och värmen. Jag hade några av mina bästa dagar under hela året denna månaden. Fina sommarkvällar i stugan, en heldag i Smögen med min bästa vän, en heldag hos farmor med Daniel, en picknick i solnedgången för att fira Lisas examen med de fyra vänner jag känt längst i hela mitt liv. Jag njöt till fullo samtidigt som jag plågades av biverkningarna från kortisonet. En av biverkningarna, att jag var totalt uppsvullen runt mage och kinder, samt att jag hade en omättlig aptit på.. allt. Jag gick upp fem kilo på nästan bara en månad.
 
AUGUSTI
I snabba ryck så bestämdes det att jag skulle spendera två veckor i Tyskland på Arcadiakliniken för att ha gjort allt jag kunnat för att försöka motverka min cancer. Innan jag åkte hann vi med att fira min pappas födelsedag med middag på uteservering och fira kräftskiva med släkten i Dalskog. Jag hann även med att få en propp i lungan, dagarna innan vi skulle åka ner. Mamma var med mig hela tiden i Tyskland och vi led (framförallt första veckan) båda två av att vara där. Av situationen, av maten, av hur dåligt jag mådde fysiskt (feber och frossa och trötthet i ett enda virrvarv). Det blev lite bättre efter att pappa och August kom ner några dagar och hälsade på men vi var lyckliga när vi väl kom hem sedan. 
 
SEPTEMBER
Den tryckande högsommarvärmen gav äntligen med sig och efter att vi kommit hem från Tyskland började livet sakta återvända till något slags normallunk. Daniel flyttade väl officiellt in i september (även om han hade spenderat hela sommaren, inkluderat när jag var i Tyskland, i min lägenhet). Vi köpte till lite möbler som passade med hans grejer och vi gjorde oss hemmastadda tillsammans. Jag var fri från kortisonet och morfinet under september och försökte spendera så mycket tid som möjligt med att träffa vänner och familj. Jobbade lite när jag orkade, men jag började känna att orken inte höll i sig så länge. Det var ansträngande att gå i trappor och jag blev mer andfådd än tidigare när jag jobbade. Att jag hade fått en kollapsad lunga i slutet på augusti gjorde ju inte saken bättre direkt. Fick ångestattacker på kvällarna som gav sig uttryck i "myrkrypningar" i ben och allmänt fladder i bröstet vilket lättade något när jag fick Oxascand-tabletter att ta vid läggdags.
 
OKTOBER
Fortsatte i samma lunk som i september. Försökte tänka i mantrat "ha minst en aktivitet om dagen", för att känna att livet fortfarande skulle fortsätta att levas. En aktivitet kunde vara en fika ena dagen, och att åka och handla nästa dag, bara det var något. Jag blev mini-stammis på det nya fiket Stures i stan, åkte på Arken Spa med mitt tjejgäng, gick på en after work med jobbet och tog en dagstur till farmor för att plocka svamp med Daniel, mamma och pappa. Blev ännu lättare andfådd än tidigare och jag kunde höra ett lätt "väsande" i mitt andetag i många situationer (dels vid ansträngning men även i liggande position).
 
NOVEMBER
Vi fick en bananfluge-invasion i köket i början på november vilket ledde till storstädning av halva lägenheten, vi hjälpte August att flytta in i trappuppgången längre bort. Daniel blev förkyld och jag flyttade hem i några dagar till mamma och pappa för att undvika viruset (livrädd för att bli förkyld med lungor som ej fungerade). Gick på stand-up, vinprovning och åkte på spa. Sedan hostade jag blod en natt och hamnade i smärtor på akuten vilket ledde till två veckors inläggning på lungavdelningen på NÄL för att kontrollera smärtor efter en blödning i en tumör i lungan. Jag besöktes varje dag och snacksbordet bara växte. När jag kom hem var det med betydligt mer medicin, samt en ny kompis - syrgasen. Blev inskriven för palliativ vård och behandlade mina smärtor i bäckenet med mirakelmaskinen TENS. 

DECEMBER
I december månad fick bloggen sig ett rejält uppsving i engagemang på inlägg. Jag började att verkligen dokumentera varje dag, med bild och ord. Jag spenderade mycket tid i mitt kök och framförallt bakade - julgodis och bröd. Jag anordnade Linas baby shower tillsammans med hennes syster, gick på två julfester, fick besök mina gamla klasskompisar i Göteborg (två gånger på samma månad!), högg gran hos farmor med pappa och Daniel (och njöt av granen varje dag när den stod inne i vardagsrummet klädd i pynt och ljus), var på adventsbrunch hos mamma, började måla mina naglar regelbundet, käkade förmodligen socker varje dag i någon form, rensade i mitt källarförråd.. Jag gjorde helt enkelt väldigt mycket i december. Försökte maxa mina dagar utan att orken skulle ta slut. Kroppen blev märkbart sämre, andfåddheten märkbart värre och benen märkbart svagare. Firade en fantastisk julafton hemma som jag och mamma organiserat. 
 
SAMMANFATTNING
Det här kan vara den sista årssummeringen jag gör, förmodligen är det det om inget mirakel sker. Att fira nyår i år kändes först väldigt jobbigt. Att fira in ett nytt år, att se fram emot.. vadå? Året jag dör? Jag kunde först inte tänka mig en värre dag att fira. Men sedan insåg jag att jag i år inte skulle fira in det året som kommer att komma - jag ska fira in det året som varit, det som jag har fått och det som jag levt igenom. För fira ska man göra på nyår. 2018 har varit det sämsta året i mitt liv, det kan jag säga på rak arm. Hur kan det inte ha varit det när det är året jag har insett att jag kommer att dö alldeles för ung?
 
Men 2018 har också bjudit på några av de bästa dagarna i mitt liv och jag har, hur klyshigt det än låter, uppskattat livet något extremt mycket mer än tidigare. Min mentala förmåga har verkligen utmanats detta året och jag har bevisat för mig själv att jag faktiskt är precis så stark som jag alltid trott att jag är (oj, jag välkomnar tydligen 2019 med grov hybris) och jag är så stolt över mig själv pågrund av det. Jag kan inte nog säga hur lyckligt lottad jag är över att ha så många fantastiska människor runt mig som funnits där dygnet runt, när jag behövt och när jag inte behövt, hela året och all den kärlek jag får dagligen (här inne på bloggen bland annat!) är verkligen ingenting jag tar för givet, men jag vill faktiskt ändå ge mig själv den credden för att jag har härdat ut som jag gjort (jag får väl ta att någon tycker att jag fått hybris här nu, det skiter jag faktiskt i). 
 
TIDIGARE ÅRSSUMMERINGAR

Släktbesök på årets näst sista dag

(null) (null)
(null) (null)
Idag på förmiddagen åkte vi hem till mamma och pappa för att träffa min moster och morbror som skulle komma på besök. När vi kommer in i hallen möts vid dock dessutom av två av mina kusiner som jag inte sett på flera år. Blev glatt överraskad! Vi åt tårta, pratade om bland annat om nya och gamla TV-program (samt TV-personligheter) och den nya VR-tekniken, tog en kort men solig (och fullkomligt livsfarligt halkig) promenad runt kvarteret och avslutade med sopplunch innan de begav sig hemåt. Var en väldigt trevlig förmiddag och uppriktigt roligt att träffa mina kusiner igen. 

Sedan har kvällen gått lite utför. Jag har fått rethosta. Rejält. Och det tar enormt på den lilla kraft jag har. Jag hoppas att denna hostan enbart är pga de slemlösande brustabletterna jag tagit sedan igår, vars tänkta effekt skulle varit att jag skulle hosta upp de slem jag har i lungorna (men den verkade tydligen ha lite 50/50 statistik på om den hjälper eller ej så det var mer en chansning), för de har jag slutat med nu ifall om att det skulle vara anledningen till de ökade mängden hostattacker. Hoppas det lugnar sig till natten. 

Imorgon är det nyår. Min planer är att käka brunch hemma hos Linnea med tjejerna på morgonen och sedan spendera kvällen med mamma, pappa och Daniel. Trerätters middag, bingolotto, förhoppningsvis se lite fyrverkerier och så skåla in det nya året med bubbel. Mitt fokus denna nyår ska inte vara på vilket fantastiskt år jag har framför mig (för det har jag inte) utan på att jag fått leva hela det året som varit. Och som jag har levt. Klockan 15.00 imorgon kommer ett tidsinställt inlägg med en årssammanfattning här på bloggen - missa inte det! hehe

Eldmörjan med tjejerna

(null)
För er nya läsare, här har vi mig med mina bästa vänner sedan 17 år tillbaka. Vi lärde känna varandra när vi började tillsammans i förskoleklassen. Vi gick på en friskola där ledmotivet var typ "vi utbildar tågluffare" och jag minns att i alla fall de första skolåren var det obligatoriskt med en utflyktsdag i veckan (det kanske det är på alla skolor, har ingen aning faktiskt?). Det kunde vara lite allt möjligt men oftast var det till skogen. Då minns jag att vi alltid fick ha med oss matsäck och oavsett väder så fick vi vara ute. 

Så när vi nu skulle försöka timea in att ses i julledigheten alla fem så var mitt förslag att vi skulle ta en utflykt till berget och käka brunch/fika där istället för hemma i någons kök. För att göra något lite annorlunda. Jag hade väl sett framför oss hur vi skulle sitta där en krispig vinterdag med snön som gnistrar men med sol som värmer upp oss, kanske tända en brasa och grilla korv för att sedan avsluta med en liten promenad runt sjön. Men sedan insåg jag att en brasa inte går ihop med min syrgas, och någon promenad är inte att tala om när jag knappt kan hålla mig på benen som det är. Vädret var mulet och jag trodde nästan det skulle börja regna ett tag (men det gjorde det inte, och det var som tur var varken jättekallt eller särskilt blåsigt!). Inte riktigt den bilden jag fått, men det blev så himla bra och lyckat ändå. 

(null)
(null)
Vi parkerade bilen 50 meter från sjön Eldmörjan där vi gick ut på den lilla bryggan och satte oss. Det kändes som vi var mitt i naturen (vilket vi ju i och för sig också var...) trots att bilen stod så nära. Men så mycket längre hade jag inte orkat gå idag. 

(null)     
(null)     
(null)     
(null)     
(null)     
(null)
Vi packade upp matsäcken och satte oss och åt. Vi körde lite knytkalas så jag hade gjort pannkakor (hälften färdigrullade med socker och hälften serverades med grädde och sylt), Linnea tog med sig mackor och pålägg, Sofia lite tillbehör som brieost och frukt, Lisa stod för drycken (både kaffe, varm choklad och juice) och Alva för fikat i form av gifflar och kakor. Typisk utflyktsmat vilket gjorde det så himla nostalgiskt och roligt.

(null)     
(null)
Det var extremt bra fotoljus och väldigt fin utsikt när det låg som en dimma längs sjön hela besöket.

(null)
Drabbades av matkoma efter någon timma.

(null)
När vi skulle gå hemåt så var det som sagt bara ca 50 meter till bilen, men det var uppförsbacke. Det blev så jobbigt. Trots att de andra tjejerna bar alla mina kassar och trots att jag tog det i mitt eget tempo så blev jag så utmattad. När det bara var kanske 10 meter kvar till bilen så bara brast tårarna fram. Jag kände mig så himla kass i kroppen. Kroppen är så skröpplig, det har gått så fort. Jag känner en stor skillnad i ork, muskelstyrka och andfåddhet på bara en vecka. Det gör så ont i hela mitt väsen att veta att kroppen fysiskt blir sämre och den förmodligen aldrig kommer att bli bättre (till skillnad från efter operationer där jag ändå kan ha tanken att "jag tränar upp det här sedan, kroppen återhämtar sig").

När jag kom innanför dörrarna hemma var jag helt utmattad. Jag ropade på Daniel "jag är så varm och jag måste få av mig alla mina varma kläder men jag orkar verkligen inte". Så han kom och tog av mig skorna, drog av mig termobyxor, tjockbyxor, tjocktröja och strumpor. Jag satte mig i sängen och han fixade fotbad och te, hämtade min syrgasslang och blandade ihop min kortisondos. Servade mig som om jag vore först en treåring som inte kan klä av sig och sedan en 90-åring som inte kan hämta medicin. Jag kände mig så tacksam för att han fanns där just då. Efter några timmars vilande mår jag mycket bättre. Vi har ätit matlådor till middag och jag tänkte nu förbereda en kålpudding så vi har matlådor till några dagar framöver. Energin är tillbaka, jag mår bra för stunden. Det går väldigt upp och ner och ibland är det svårt att acceptera det. Jag har i alla fall, trots lite gråt och utmattning, haft en väldigt bra dag med några av de jag älskar absolut mest i hela världen. 
Visa fler inlägg