Sista dagen på Arcadia

(null)
Nu har jag gjort alla behandlingar som jag haft inplanerade här på Arcadia. Imorgon åker vi hem. Jag har extrem hemlängtan just nu, den har eskalerat lite de senaste dagarna (förmodligen för att jag vet att det närmar sig). Jag tycker absolut att det var värt att åka hit, jag hoppas att behandlingarna och de kosttillskotten jag fått här hjälper mig på något sätt men om de inte gör det så känner jag ändå att det var rätt beslut att komma hit, för då har jag verkligen testat allt. 

Jag ska fortsätta med de kosttillskott jag fått här, ska försöka strikta upp kosten ytterligare, ta tag i träning/rörelse och börja småjobba lite när jag kommer hem. Det är min plan. Nästa vecka har jag en röntgen, som jag helst vill glömma. Jag vill liksom inte höra att tumörerna har blivit fler eller ökat i storlek, jag vill inte. Jag tror nästan att ett sådant besked i sig skapar fler nya tumörer bara pga den negativa energin som bildas i min kropp när jag får dåliga besked. 

Precis som författaren till den boken jag läst här i veckan, Sophie Sabbage, så vill jag kunna leva med min cancer. Men det stressar mig som fan när den hela tiden växer. Jag behöver inte bli helt frisk, men kan den bara lugna sig lite snälla. Jag vill kunna se fram emot en höst av jobb, läsa böcker, äta god mat, umgås med mina vänner, ta promenader i stora halsdukar, spela yatzy med Daniel på kvällarna (och vinna), dricka cappuccino från min kaffemaskin och hitta en ny tv-serie att följa utan att inte veta när det kommer ta slut. 

Jag vet att jag när jag precis hade fått min cancer kaxigt och argt sa att "jag vill inte ha 5 års överlevnad, vad är 5 år för mig som ska ha ett helt liv?". Men jag tänker inte så längre. Jag vill mer än gärna ha 5 år till om alternativet är att inte veta om jag ens kommer kunna fira min födelsedag nästa år eller om jag någonsin kommer få se finalavsnittet av Game of Thrones. 
Visa fler inlägg