Favoritkaffe och dubbelutbildning

Började dagen med Espresso House egna kaffe, Monte Alegre som jag malt i coffee shopen och sedan köpt med mig hem. Godaste kaffet jag vet! Sedan har jag jobbat 10 timmar på McD idag. Jag hade två andradags-utbildningar på 4 timmar vardera idag. Båda tjejerna var jätteduktiga och självgående men omg vad slut man blir i huvudet av att hela tiden hitta på
något nytt de kan lära sig. Det var väldigt lite gäster nu ikväll så då hade vi så mycket tid att göra annat att jag till slut var helt tom på idéer som jag kunde lära ut. De stackars tjejerna tyckte väl jag tjötade hål i huvudet på dem när jag lärde dem allt från hur man viker en påse på rätt sätt till vart allt finns på hela lagret, haha. Nu är snart mina tortellinis färdiga och sedan ska jag SOVA. Ledig dag imorgon!

Svar: Peruk

 
Min peruk heter Anastasia long, är i färgen Terracotta-mix-root och kommer från märket Belle Madame i deras Natural Hair Line-kollektion. Ni hittar mer här. Det är alltså en äkta hårs-peruk vilket gör att jag kan tvätta och föna precis som vilket vanligt hår som helst egentligen (så länge jag är varsam och inte sätter t ex conditioner eller annan oljebaserad hårprodukt för nära "hårbotten" då hårstrån kan falla av. 
Jag är jättenöjd med min peruk nu, tycker den ser väldigt naturlig ut och älskar att den har blekts till det lite rödare hållet nu när jag haft den så länge. Men det var ovant i början.
 
Först och främst så skämdes jag nästan för att jag var så fåfäng och ville ha peruk och därför blev jag obekväm med peruken för det kändes som att folk dömde mig och skulle tycka att jag "låtsades". Jättelöjligt av mig, jag vet, men jag tror det är jättevanligt. Det var först efter att jag insåg att mössa i maj kanske inte var så rimligt som jag faktiskt började använda den. 

Men jag har lite (massor) med tips till personer som känner sig obekväma med sin peruk. 
1. Den kan kännas stor (min bubblar t ex ut bak i huvudet, det syns inte men känns när man tar på den) i början men det går att spänna åt jättebra i "nacken". I alla fall på min. Ju bättre den sitter på, ju mer naturligt känns det.
2. Sätt inte peruken för långt fram i pannan utan försök matcha med vart din naturliga hårlinje är/var. Det syns annars väldigt tydligt att det är en peruk.
3. Jag brukar alltid låta lite hår hänga i luggen/över öronen/bak i nacken för att dölja "där peruken tar slut" så att säga. Därav har jag aldrig uppsatt hår på huvudet för det blir aldrig bra. Infläta däremot funkar jättebra. Knut i nackhöjd brukar också fungera.
4. Om man ska åka t ex berg-och-dalbana - ha en huvtröja över och sitt och håll i snörena på huvtröjan ifall du är rädd att peruken ska ramla av.
5. Tvätta håret och föna det som du själv brukar så blir det mer likt det hår du hade innan. 
6. Sov inte med det och försök undvika att ha det på när du t ex ligger i soffan och kollar film, det sliter bara på håret. 
 
Se det som en kul grej. Vill du gå helt ifrån din gamla frisyr - gör så. Eller ta en peruk så lik din gamla som möjligt. Gå till en frisör på sjukhuset och få hjälp med att välja den bästa som du känner dig bekväm med. Försök också att inte ta det på så stort allvar. Min peruk har ramlat av på dansgolvet någon gång och visst det känns jobbigt i stunden, men det är faktiskt väldigt komiskt. Tänk hjärnaktiviteten på personen som eventuellt såg och inte visste att du redan hade en peruk. De måste ju tro att de blivit drogade eller nått som just såg en persons hår falla av!
 
För mig har det varit enklare att vara ärlig med folk att jag har en peruk. Det är ju inte så att jag säger det första jag gör till folk att "jag har peruk" men om det kommer på tal t ex att "jaha, men cellgifterna lät ju dig behålla ditt fina hår i alla fall" då brukar jag säga att "näe, det är faktiskt en peruk. Jag har inget hår alls under" typ. Då slipper det kännas som jag har en stor hemlighet som ingen vet som jag är rädd ska bli en stor grej av ifall de får reda på. Typ. För det är ju bara hår egentligen - skillnaden är bara om det sitter fast på kroppen eller inte. 

Bananflugor

Min lägenhet har invaderats av säkert 200 bananflugor. Det är så äckligt. Jag kan räkna på fingrarna hur många bananflugor jag har haft i min lägenhet under året jag bott här, trots värme och dåligt med att diska i tid. Men nu. Invasion. Jag har nu efter jobbet diskat, gjort rent alla bänkar och kaklet i köket med såpa och vatten, slängt alla sopor, ställt ut små skålar med vatten, vinäger, diskmedelsoch honungs-blandningar, vädrat i över en timma och lagt i lagerblad i blomkrukorna samt städat undan alla vissna blomkrukor. Allt har jag gjort nu som jag kan komma på. Jag är så äcklad. Som tur är så kommer de inte in i vardagsrummet så jag slipper oroa mig för bananflugor i sömnen. 

Visa fler inlägg