Kvällsavreagera
Hej, vill bara såhär precis innan läggdags få ur lite gnäll som jag inte kan sluta tänka på. Kanske då att jag somnar lättare?
- Jag har ont i magen efter Pinchos. Ja, som jag skrev för några veckor sedan så är mat inte roligt längre. Försöker verkligen göra det kul men.. näe. Varken kul att laga eller äta.
- Jag har biljetter till Håkan Hellström den 26e november. Trodde jag hade sökt ledigt. Det hade jag visserligen. Den 27e av någon himla anledning. Detta kanske låter lite kul men är ganska så skitförbannad över det och har blivit på dåligt humör varje gång det korsat mina tankar de senaste dagarna. Det finns nämligen inget sätt för mig att få ledigt om ingen vill byta mitt pass med mig men ingen har hittills svarat att de kan. Så får förmodligen sälja biljetten (om ens någon vill köpa). I sånt här läge önskar jag att jag var en sådan person som bara kan skita i jobbet och åka ändå (om ni bara visste hur många som sagt till mig att göra det, blir helt paff varje gång). Det skulle aldrig falla mig in att bara inte komma till jobbet. Vart är arbetsmoralen i detta land egentligen? Enda gången jag skulle kunna pull that of är väl om jag inte skulle få ledigt för min egen begravning typ.
- Jag fick världens mest deprimerande postutdelning idag. Inte bara damp alla räkningar ner utan också inte mindre än fyra (FYRA!) brev från sjukhuset. Två var kallelser till röntgen nästa vecka, en var kallelse till läkarbesök (för att få reda på röntgensvar) om två veckor och ett var för att meddela att mina lever och njurvärden såg bra ut samt att mina hormonnivåer låg på en normal nivå vilket talade för att jag har normal ägglossning (yey, inget klimaterie i sikte ännu!). Men ja, de där röntgenbreven ger mig the chills. Kan inte fatta att de redan gått 3 månader sedan sist. Jag har hållt mitt löfte till mig själv om att inte tänka så mycket på återfallsrisker under de här månaderna (eftersom jag ändå inte kan påverka något förrän jag vet hur det ser ut på röntgen). Men nu är de ju dags för röntgen och jag tänker nog att jag borde förbereda mig på ett det eventuellt kan ha uppkommit en ny tumör. Det känns ju verkligen inte så i kroppen. Men å andra sidan har ju det aldrig någonsin känts.