Vändningen
Idag har känts som en vändning (tack gode gud jag funderade ärligt på om jag någonsin skulle må bra igen igår kväll). Jag tror det är en bra deal med mig själv att tillåta mig själv att må dåligt, fysiskt och psykiskt, helgen efter behandlingarna för att sedan försöka vända på måndagen.
Var nere för sista behandlingen imorse med mamma. Vi satt och pratade mycket om oss själva och kom fram till att ingen av oss direkt vunnit på genlotteriet när det kommer till fysisk hälsa. Men som att jag ville motbevisa mig själv när jag kom hem så satte jag igång och bar tunga bananlådor fyllda med gamla papper och pärmar (resultatet av några dagars rensande av mina gamla skolböcker från mormors vind) ner till källaren. Jag var helt genomsvettig när sista lådan var nere, men stolt. Trodde faktiskt ett tag att jag skulle bli tvungen att ringa pappa och be honom bära ner dem. Men icke!
Sedan har jag mest strosat runt i lägenheten, småstädat lite, lagat lite mat, rostat lite nötter. Mått ganska bra. Sofia kom förbi en stund nu på kvällen för lite tjöt och nu ska jag snart sova. Det känns som en sten lyfts lite från mitt bröst. Lite mindre ångest, lite piggare i kroppen. Imorgon ska jag ringa frisören på sjukhuset för att se om jag kan få en tid till att testa ut en ny peruk (så spännande!).