Agnes

På kvällspromenad i rosenträdgården igår innan läggdags.

Idag var det dags för en ny behandling igen. IPT kallas den. Enkelt förklarat, som jag förstått det som, är det en behandling som drar nytta av de faktum att cancerceller livnär sig till stor del på socker. Jag fick en dos insulin (samtidigt som jag hela morgonen varit fastande) för att sänka mitt blodsocker till en väldigt låg nivå, för att sedan injecera någon typ av cancerhämmande infusion (kan vara cellgifter, eller som i mitt fall - naturligare preparat, men minns ej vad det hette nu) tillsammans med glukosdropp för att cancercellerna ska dra till sig glukosen och därmed även få i sig det cancerhämmande medlet och förhoppnings dö. Denna procedur var ganska krävande eftersom man pressar ner blodsockret till nivåer där man inte mår särskilt bra. Jag kände mig yr, matt och svettades floder. Efteråt fick de proppa i mig äpplejuice och mörk choklad för att återgå till normalt blodsocker men det tog sin lilla tid. Sedan hade jag hypertermi-behandling igen direkt efter.

Det är ett intensivt schema här borta och de första dagarna så har jag haft feber mest hela tiden och behandlingarna har verkligen varit tuffa. De andra patienterna här nere går runt som om de är på spa och pratar om hur fantastiska behandlingarna är och hur pigga de blir och jag känner mest "när ska jag känna så?". "I loooove hyperthermia, I feel so vitalized afterwards, it’s an amazing experince" hör man mest hela tiden och själv sitter jag där med genomsvettade kläder och huvudvärken från helvetet och kan knappt prata. Men det kanske vänder. Är väl inte så konstigt att jag mår dåligt när jag, bortsett från dessa behandlingar, nyss fått cellgifter, har en propp i lungan samt en tumörsjukdom som verkar betydligt längre gången än många här. Försöker härda ut. Nu ska jag äta lunch!