Agnes - En vanlig tisdag och lite mer hoppfullhet inför framtiden

En vanlig tisdag och lite mer hoppfullhet inför framtiden

Gramhamsbullarna jag bakade till vänster i söndags kväll. Jösses, vad goda de var att äta nybakta med mycket smör och ost. Daniel och jag slukade 8 stycken direkt på söndag kväll, haha. Igår bakade jag dessutom lussebullar. Jag tog dubbelt så mycket saffran i vilket jag verkligen rekommenderar, de blev också så himla goda. Dock var det svårare än jag förväntat mig att baka! Gjorde misstaget att stoppa ner händerna för att knåda innan jag hade tillräckligt med mjöl. Stod där som ett fån med hela degen runt händerna och kunde inte fylla på med mer mjöl eftersom händerna var ja.. fyllda med deg. Daniel hade precis gått ner i källaren för att hämta tvätten så jag stod så i typ tio minuter helt handlingdförlamad tills han kom upp och fick hjälpa mig, haha. Klassiskt nybörjarmisstag antar jag.

Någon gång på förmiddagen, mellan bak och matlagning knackade André på dörren och hade med sig energidryck till Daniel och en julstjärna till vårat fönster. Han skulle sticka direkt igen, men ville komma med en överraskning bara sådär. Så himla snällt, och jag tyckte julstjärnan passade så fint i vårt vardagsrumsfönster.

Mamma var även förbi tidigare på morgonen för att ta blodprover på mig innan hennes jobb. Även hon hade med blommor, dock kaktusar. Jag fick en sådan kaktus av henne för kanske 2 månader sedan men hade lyckats döda den. Såg häromdagen när jag skulle vattna den att den var så död att den liksom föll i sönder i min hand? Jag trodde inte ens att man kunde döda kaktusar. Nu fick jag i alla fall två nya - bättre lycka denna gång.

Här är förresten även bild på på ett av de nagellacken jag köpte häromdagen. Jag tänkte att jag skulle försöka få som rutin att börja måla naglarna (när jag har jobbat så jobbar jag ju med mat, vilket har innebarit kortklippta, omålade naglar, så jag har ju inte målat naglarna på flera år). Det är ju väldigt fint med färg. Dock vet jag inte om jag gillade just denna färgen särskilt mycket, den var lite mer orange än jag hade tänkt mig? Har i alla fall typ 15 stycken nagellack till hemma (ja, då rensade jag ändå ut en tiotal igår som hade torkat) så jag ska nog hitta någon favorit.

På kvällen gick jag med pappa till kyrkan och lyssnade på när Vänersborgs kyrkas körer sjöng julmusik (blev tipsad av Maria och Elin när jag fikade med dem förra veckan att de skulle uppträda). Det hade kunnat vara lite mer tryck i sången tyckte jag, blev lite lamt, men det var fullsatt i hela kyrkan och stämningen var fin ändå. Synd jag var så trött att jag nästan somnade sittandes på stolen.

Igår var första gången det började göra ont i lungan efter jag kommit hem från sjukhuset. Kände av det framförallt när jag promenerade till stan och blev andfådd, men även när jag skulle lägga mig och sova så var det lite obekvämt. Jag har varit så chockad över hur bra jag har mått sedan jag kom hem från sjukhuset för två veckor sedan. Nästan inga smärtor, full med energi och nästan på bra humör varje dag. När jag låg på sjukhuset så låg jag där i sängen på rummet (för vad annars gör man på sjukhus? finns ju inte någonstans att gå och göra något liksom) och då var det min verklighet. Att jag nu och framöver skulle vara främst sängliggandes tills det var dags att gå bort. När jag kom hem ställdes den verklighet lite på ända när jag insåg att jag faktiskt orkade med mycket mer än så.

När jag låg inne kändes julafton som ett ganska osäkert mål. Kommer jag klara mig fram tills dess? Hur fort går egentligen progressen av tumörer i min kropp? Nu känns plötsligt julafton väldigt uppnåeligt (*pepparpeppar*) om ingenting oförutsett händer. Jag vågar dessutom kanske hoppas på att få fira in ett nytt år, kanske få fylla 24 år och kanske, om jag har riktigt tur, få träffa en av mina viktigaste vänners bebis (som är beräknat i mitten på februari). Jag känner mig försiktigt hoppfull till att det kanske handlar om några månader till, istället för veckor/dagar. Det tar bort väldigt mycket stress kring "allt-jag-måste-hinna-göra-vad-vill-jag-ens-göra". Ni, som alltid är så uppmärksamma på mina olika sinnesstämningar på bloggen, kanske också har känt denna skillnad?