Agnes

Efter att ha pratat ganska intensivt med Ebba, min barndomsbrevvän, på messenger de senaste månaderna (vi har hörts av sporadiskt de senaste åren eftersom vi levt så olika liv så långt ifrån varandra, men i höstas hörde hon av sig för att kolla läget med sjukdomen och sedan har vi pratat nu regelbundet i säkert två månader och hon har varit ett jättefint stöd) så bestämde vi oss efter allt drama kring min sjukhus-inläggning att vi skulle ses igen. Så igår tog hon tåget hela vägen från Örebro. Jag hämtade henne med bilen (än så länge går det bra att köra bil, peppar peppar, men jag behöver vänja mig vid hur jag ska göra med den bärbara syrgasen, ha med eller inte?) på stationen och bjöd henne sedan ppp lax med broccoli- och ärtmos till lunch. Sedan drack vi kaffe efter maten och hon hade köpt med sig lussebullar och små chokladpraliner. Att ha med sig chokladpraliner är verkligen ett supertips! Hon hade köpt fyra olika som ni ser på bilden, högst upp till vänster var en pralin med smak av mint, sedan en vanlig mjölkchoklad, en med sötlakrits och den sista med julig saffranssmak. Vi delade alla på tvp och körde provsmakning samtidigt, vilket var mysigt. Min favorit var minten (Ebbas lakritsen) men vi kom båda överens om att den saffransmakande var sämst.

Efter några timmars långa och förtroliga samtal (det hade jag kanske inte räknat med när vi planerade att ses, då det ofta hamnar på ytnivån på samtal när man inte setts på länge) så skjutsade jag henne till tåget igen och handlade på Ica och Apoteket innan jag åkte hem till Daniel. Vi spenderade kvällen i soffan med matlådor och senaste Mamma Mia-filmen. 

Det har varit väldigt bra smärtmässigt sedan jag kom hem från sjukhuset men inatt vaknade jag upp av att det gjorde ont i höger rygg/bäcken. Har känt av en förämring i benet de senaste dagarna, jag känner mig fumlig, svag och är rädd för att snubbla, precis som i somras och i våras när tumörerna i ryggen växte (jag är snart klar med sammanfattningen på bloggen förresten, så att nya läsare ska förstå vad jag pratar om!). Men inatt kom alltså smärtan. Jag tänkte ställa mig upp och gå till toan (tidigare har rörelse ofta lindrat smärtan) men då slutade det i att jag halvstod vid sängen och kved medan jag försökte peka på de saker jag ville att Daniel skulle hjälpa mig med. "Oxynorm 2st, vatten för att svälja, Abstral under tungan, sätt på TENS-plattorna åt mig, hjälp mig lägga mig ner i sängen, vatten igen, syrgasslangen tack" (via pek då, men han förstod). Det lugnade det hela. Efter en timma stängde jag av TENSen och lyckades somna en stund till. Nu när jag vaknade vid 8-tiden så kände jag fortfarande att det gjorde ont så jag gjorde om procenduren och ligger nu här och måste snart ta bort TENS-plattorna och gå upp och äta frukost samt ta morgonmedcinerna. Hoppas det lugnar sig när dagen kommer igång!