Måndag och julgranspyntning

Jag är inte helt nöjd med mina foton idag. Att försöka få Lina att le på bild och att få julstämningen att bli lika bra på bild som i verkligheten var svårt. Men ni kan försöka både se framför er en glad Lina och en gnistrande gran med hjälp av dessa foton, tack!

Idag gick jag upp klockan 05 när Daniel åkte till jobbet. Jag låg i några timmar i sängen med en kopp te och svarade på brev till Ebba innan jag gick upp och åt frukost. Efter frukosten så åkte jag till jobbet för att ta en kaffe med de som jobbade. Jag satt där i några timmar och passade även på att städa ur mitt skåp, det kommer inte bli mer jobbdagar för mig. Men jag var välkommen in på fika när jag ville, och det är ju tur det. Efter ett kort stopp för att köpa lite julgranspynt så mötte jag upp Lina och vi köpte med oss sallader hem och åt lunch ihop. Pratade på om bebis och om sjukdom. Det är märkligt egentligen hur likt det är att vara dödssjuk och att vara gravid. Vi flåsar lika mycket i trappor när vi går uppför, har svårt att lyfta tunga saker, har hjärnor som förvirrar bort oss ibland och vi båda känner igen fenomenet att när man träffar på en person som man kanske bara känner lite sådär halvbra så har vi gått från att vara en person till att vara antingen (i Linas fall) en bebismaskin eller (i mitt fall) en sjukdom. Intressant ändå. 

När Daniel kom hem och Lina hade åkt så klädde vi vår gran. Den blev så mysig. Älskar att den är storleken mindre, en större hade helt klart tagit upp för stor del av rummet - men denna lilla är perfekt. Även om det, som jag skrev, inte riktigt syns på bilderna så är det så himla julmysigt hemma nu! Mamma kom förbi en stund förut också. Fick diskutera begravning med henne också, hon kanske är den viktigaste personen att faktiskt diskutera det med. Det blev jobbigt stundvis och vi satt och grät och skrattade om vartannat medan vi försökte reda ut vad som var psalmer och vad som var vanliga begravningslåtar. Jag sa att jag vill helst inte att det ska spelas för komersiella låtar och så sätter mamma på en Justin Bieber låt som seriöst förslag, haha. Det var lite roligt mitt i det väldigt inte roliga egentligen. Nu borde mitt nymålade nagellack ha torkat ordentligt så att jag kan krypa ner i sängen med en bok utan att vara rädd för att det ska förstöras. Vill man vara fin får man lida pin. 
#1 - - Sandra :

Haha Justin Bieber det var ändå kul 🥴🤣🤪

Svar: haha jag hade faktiskt aldrig hört låten innan, så det var kanske inte den mest mainstreamade låten som finns. Men ändå... Justin...
Agnes

#2 - - Marielle:

Hade skrivit en hyfsat lång kommentar när iPaden välte och raderade hela alltet på något vis, irriterande men jag får se om jag kan komma ihåg vad jag skrev. :) I vilket fall, vilken söt liten gran! Alldeles lagom för en lägenhet! Jag är uppväxt långt ute i skogen och där gick vi alltid ut i vår egen skog och högg gran helgen innan julafton, nu bor vi mitt i ett samhälle med 700 kvadrats tomt så det blir att köpa gran i helgen, inte samma känsla som att hugga sin egen. Härligt med snö hos farmor, det gör i mitt tycke julgranshuggandet ännu bättre.

Och det är klart man ser julstämningen på bilderna!!!

Nu verkar du ju ha pratat en del både med din mamma och Daniel om begravning redan, men när min syster dog hade jag önskat att vi hade pratat mer om hur hon ville ha det. Begravningar är ju som du skrev till för de levande, inte de döda, men för mig och min familj blev det lite jobbigt att inte ens veta om Katarina ville bli kremerad eller inte. Nu i efterhand kan jag tänka att hon var ju ändå död så henne spelade det nog ingen roll, men just då var det väldigt, väldigt jobbigt. Vi velade länge mellan minneslund eller grav men tillslut blev det grav med sten från skogarna vi växte upp och ett år senare begravdes även mormor där. Det känns fint och jag tycker om att gå dit och pynta och göra fint, så som jag önskar att jag kunde fått göra för henne medan hon levde. Nu har ju du och din familj ett helt annorlunda förhållande än vad jag och min syster hade men jag tror ändå inte det är fel att du kommer med en del åsikter med hur du vill ha det. Så svårt det är, att prata om döden. Jag kan till och med tycka det är svårt att skriva till dig om det, trots att du är så rakt på sak med att såhär kommer det bli för dig.

Och Agnes, känn ingen skuld för att du ska dö, det är ju verkligen inte ditt fel! (Fast sen när är ens tankar och känslor rationella?)
Jag kommer sakna dina ord, ditt positiva sätt att se på saker och din livsglädje, samtidigt hade jag ju inte velat vara utan den här upplevelsen. På något sätt tror jag ändå att allt det positiva och glada du sprider kommer uppväga sorgen.

Och för jissenamn, ingen Justin Bieber väl???! :)

Svar: Åh, sånt är så irriterande. Vet att det hänt några gånger att blogg.se-appen lagt ner precis när jag skrivit klart ett riktigt långt inlägg med mycket bilder. Så irriterande. Kul att du orkade sätta dig ner och skriva igen i alla fall!
Ja, det var väldigt mysigt med en dag i skogen, det är ju som du säger lite speciellt när man får välja själv.

Tack för att du valde att dela med dig om din systers begravning! Det finns ju inga rätt eller fel i hur man ska göra, men jag förstår om man som närstående vill göra det som man tror känns rätt för den avlidna, men det kan ju vara svårt utan något att gå efter. Svår fråga också att ta upp som närstående till någon som vet att den ska dö, om personen själv inte initierar samtalet på något sätt.

Tack för din kommentar!
Och ABSOLUT inte Justin.
Agnes

#3 - - Agnes:

Åh vad fint. Hoppas verkligen du hinner träffa Linas bebis!

Undrar om man kan få fråga om ett önskeinlägg? Vore så kul att få veta lite mer om Daniel, han känns lite hemlig! Hur träffades ni, hur länge har ni varit ihop? Vem är han?

Kram!!

Svar: Det hoppas verkligen, verkligen jag med!Ni får absolut önska! Jag ska prata med han lite och se vad han är bekväm med att jag lägger upp och så så kanske det kommer ett litet inlägg här inom en snar framtid. Jag lovar inget, men jag vet att det är fler än du som är nyfiken (vilket för mig och Daniel är en väldigt märklig situation, haha).
Kram!
Agnes

#4 - - M:

Granen blev ju riktigt fin! Ser mysigt ut (: Önskar vi kunde ha en mindre gran här hemma, mindre jobb att konka in och ut + mindre barr att städa undan. Fast övriga i min familj ska promt ha en gran som går ända upp till taket. (takhöjd 2.60)

Ha det bra, kram M!

Svar: Haha! Jag förstår dock, har man ett stort hem så vill man ha en stor gran. Men jag håller med om att det är lite extra mysigt med en mini-gran. Jag är mest så nöjd över hur tjock, grön och kompakt den är trots att den är så liten! :D
Agnes