Agnes

Jag har äntligen fått komma hem! Efter en förmiddag med otroligt mycket i huvudet så börjar jag äntligen koppla av lite här hemma i soffan med Daniel. Jag började egentligen packa ihop mina grejer redan när jag vaknade och när mamma kom vid 10.00 ungefär så tog vi det sista och väntade in alla kontrollsamtal med ronderna och utskrivningspapper osv. Finaste var nästan när smärtteamet kom förbi på sin sista rond. De har varit så fantastiskt bra och vi ville verkligen säga det både jag och mamma så när de gick kom den ena sköterskan och bara "jag vill verkligen ge dig en kram!" och sen kom den andra sköterskan också "ja, det vill jag också ge" och så fick jag kramar och sedan stod ju läkaren där, som jag egentligen kanske bara träffat typ 3 gånger men som förmodligen rycktes med av den kärleksfulla stämningen, "ja du får en kram av mig med!". 

När jag och mamma kom hem så vid kanske tio i tolv (vi visste att syrgassköterskan och hemsjukvårdens sköterska skulle komma vid 12.00) så såg lägenheten ut som ett mindre bombnedslag och var inte i läge att ta emot besök så vi båda tittade på varandra och bara sprang tysta till varsitt rum och satte igång någon hysterisk snabbstädning (jag körde köket och mamma vardagsrummet) och när vi precis lyckats klämma in dammsugaren i städskåpet ringer det på dörren och jag är mer andfådd än vad jag var när jag gick upp för trappan och bah "hej och välkomna in" och andades värre än Teo en 40-gradig sommardag, haha. 

När vi precis satt oss så kom även Daniel som lyckats sluta tidigare och så fick vi genomgång av syrgasen (fått en tung, otymplig, ful, högljudd blå behållare med en 15 meter lång slang som jag kan ha hemma samt en lite mindre, men ganska tung, bärbar enhet som jag än så länge är ganska skeptisk till) samt diskuterade med hemsjukvårdssköterskan vad vi skulle behöva hjälp med, vilket egentligen i nuläget inte är något mer än att de är kontaktbara om jag skulle undra något. När de och mamma gått dröjde de inte länge innan kontaktsköterskan från den palliativa avdelningen ringde och ville gå igenom hela min medicinlista via telefon, och hon verkade så stressad att jag liksom applicerade det på mig själv och det tog som sagt ett tag innan jag stressade ner från det. 

Är i alla fall fantastiskt att vara hemma nu. Enda jobbiga är att jag faktiskt måste komma ihåg att laga min egen mat och gärna egentligen innan jag är superhungrig som nu, buhu.