Finbesök

Här ligger jag, bland mina favoritpersoner, med den ena vännen som erbjuder sig helt frivilligt att massera mina fötter och den andra vännen som sätter sig nära för att jag ska lyckas känna en spark från magen - och en halv minut eller något innan denna bilden togs så kom en jättespark och hela min hand rörde sig och det var en sån häftig upplevelse! Vill typ hålla på magen hela tiden nu.
Har haft en jättebra dag, bilden säger det mesta om inte annat. Lina, Sofia och Linnea var här på besök precis efter lunch. Vi spanade på grannarna i fönstret mitt emot, kände på magen, jag fick fotmassage och Linnea pluggade en stund. Allmänt mysigt
helt enkelt. Efter de gått så kom mamma och satt med mig i några timmar.
Jag fick välja idag.
- Jag kunde få åka hem imorgon, med syrgas och smärtpump
- Jag kunde stanna kvar några dagar till, låta smärtenheten försöka hjälpa mig att justera så att så att jag får allt smärtstillande i tablettform istället så att jag förhoppningsvis kan åka hem utan att vara ihopkopplad med jobbiga sladdar via pumpen.
Jag valde att stanna kvar. Hade vart skönt att komma hem, men i det långa loppet hade de vart så mycket skönare att slippa ha sladdar runt sig 24/7 och en port-a-cath nål ikopplad och omplåstrad som måste bytas varje gång jag duschar och så. Så tror det
är rätt val!
Vilken härlig dag du har haft! Är det en av dina närmsta vänner som ska ha barn? Att få känna hur bebisen sparkar är så himla häftigt, när min syster var gravid ville jag känna på magen hela tiden och ändå hade jag svårt att fatta att det var en liten ny människa där inne och när de väl har kommit ut kan man inte fatta att de har varit där inne heller.
Tycker det låter vettigt att hoppas på bra smärtlindring i tablettform istället för att åka hem uppkopplad till en pump med slangar ivägen. Jag har alltid tänkt att om jag skulle bli allvarligt sjuk så skulle jag vilja vara på sjukhuset hela tiden för att ha nära till hjälpen men det är nog egentligen inte så antar jag? Hemma är ju alltid hemma, där man trivs allra bäst. Gör det fortfarande lika ont i lungan eller är det ryggen som är värst?
(Nej, jag är tyvärr inte superduktig på korsord, enda gången jag egentligen löser dem numera är när jag flyger eftersom jag är såpass flygrädd att jag inte kan koncentrera mig på något annat än korsord och sudoku, det vardagliga livet är för fyllt med jobb, hus, böcker och film för det. Dock tycker nog min man att jag är superduktig på det, men det är nog mest för att han är urusel och inte vet bättre. :))
Stor kram!