Agnes

Förutom att August flyttade hemifrån i helgen så har han ju också fyllt 21år så i söndags åkte vi till Buddys och åt födelsedagsburgare. Jag och Daniel gav honom presentkort på Willys i födelsedagspresent. Kanske inte det flashigaste, men förhoppningsvis uppskattat av en nyss utflugen student. Gav honom förresten en mycket roligare inflyttningspresent om ni ville veta. Ett egenkomponerat miniapotek (haha ok bara jag som tycker det är "mycket roligare" än ett Willys-presentkort...) med allt man kan behöva. Synd jag inte tog kort på det innan. Innehöll i alla fall alvedon, nässpray, alsolsprit, nagelfil, plåster, bandage, öronproppar, nagelsax, febertermometer, pappersnäsdukar, kondom, bomullspads, första hjälpen-kit, kiselgel (mot magont) och handsprit. Tipstips till bra flytta hemifrån-present. 

Här får ni en alldeles exklusiv bild på min sönderstuckna mage (säg inte att jag inte varnade känsliga läsare). Jag är så trött på att ta spruta i magen nu. När jag fick min propp i lungan i mitten på augusti så fick jag börja med 10.000 IE/ml Fragminsprutor och nu har jag tagit detta i snart tre månader och jag är så trött på det. Magen blir sönderstucken (dels med blåmärken som man ser men också ärrig vävnad under huden) och det svider som satan varje spruta. En del kvällar är värre än andra för att jag typ råkar träffa ett känsligare ställe. Senast igår satt jag och snörvlade och tyckte synd om mig själv när jag tog sprutan. Jag har stor respekt till diabetiker som tar sprutor i åratal (tur det finns modernare metoder nu för tiden). Jag är trött efter ett kvartal.

En annan grej som gör mig upprörd är min rädsla för att drabbas av en förkylning/influensan. Jag är orolig för att min kropp inte skulle klara av att hantera t ex riktigt jobbig hosta eller annat lung-relaterat. Jag känner att lungorna blir sämre vecka för vecka. Förutom att jag blir otroligt lätt andfådd (vi snackar typ tre trappsteg) så blir andningen bitvis "väsande" och "pipande. Mitt skratt har senaste veckan förvandlats från mitt vanliga skratt till ett skratt som påminner mer om en rökares (ni vet när skrattet liksom blir hest och tappar ton). Så jag är helt enkelt rädd för en förkylning. Så rädd att jag inatt sover hos mamma och pappa eftersom Daniel har haft lite feberkänsla och förkylningssymptom. Känns ju fruktansvärt att jag ska behöva behandla honom som en pestsmittad och fly lägenheten, men när jag förklarade att jag inte ville drabbas av för tidig död så förstod han, haha. Jaja, det är mysigt med en sleepover också. Tror det är bra för mamma och pappa också som nu har alla barnen utflugna annars, hehe.