Trötthet och smärta

(null)
Jag ska fatta mig kort, eftersom varje gång jag skriver något så "nickar jag till" lite efter var tredje ord pga att jag är så trött. Detta gör att mobilen riskerar att hoppa ur handen och ner på golvet och boom krasch ni vet. Igår var Alex, Corre, Lina och Lisa här. De köpte ett spel som var en frågesport på svensk grammatik, väldigt svårt!! Mamma verkade lovande dock när jag provläste några frågor för henne imorse! Alex och Corre visste ju inte att Lina var gravid vilket inte är så konstigt med tanke på hur tyst det varit på sociala medier om det, men det var väldigt roligt när de kom på det! 

Inatt sov jag tyvärr dåligt igen. Vaknade upp och återigen var jag dyblöt efter allt svettande. Jag hade ont och försökte möta med tabletter. Det gick sådär. Jag försökte prata med sköterskan när han kom förbi för att säga att jag tror att jag behöver höja grunddosen istället för att sätta in massa snabbverkande tabletter. Jag vill ju sova ostört helst. Dvs inte behöva vakna flera gånger. Han verkade förstå i alla fall så förhoppningsvis gör smärtenheten detsamma  imorgon så att jag kan få åka hem. 

Nu ska jag sova. Höll precis på att somna sittandes, då hade jag kunnat välta ur sängen och slagit mig, haha vad är ens denna trötthet för något?
#1 - - Marcus:

Jag tycker du verkar helt obegripligt stark psykiskt som åtminstone härdar ut i din svåra situation. Jag har svårt att tro att jag själv skulle klara av all psykisk press, därför är jag så imponerad av dig.

Svar: Tack för komplimangen. Och tack för att du skriver att jag härdar ut, för det är precis det jag gör. Det är lätt att få höra att jag kämpar eller ”kickar cancerns ass” eller liknande, vilket är missvisande. För det enda jag egentligen gör är att härda ut. Låter inte lika bra som slogan dock. Istället för ”fuck cancer” så ”härda ut cancer”. Inte lika kraftigt genomslag, men förmodligen mer sann. Och jag tror att mycket ligger i det också. Jag skulle inte säga att jag är så fruktansvärt mycket starkare än många andra (även om jag kanske ibland har ett annat ”tänk” när det gäller hur jag ska hantera det, försöker tänka att alla känslor är godkända t ex) så utan att egentligen känna dig alls så tror jag att du visst hade klarat av det. Just för att det man gör är att bara härdar ut. Det finns inget alternativ. Eller jo, alternativet att ta livet av sig, men är man en sådan som verkligen vill leva så skulle ta livet av sig vara otroligt svårt psykiskt att göra. Det hade jag aldrig klarat av t ex.
Agnes

#2 - - Lillemor:

Hej Agnes du skulle kunna föreslå ung cancer, som för övrigt är en fantastisk grupp tycker jag, nu kan göra ytterligare pärlband där det står, jag härdar ut🤗. Kramar och kärlek till dej denna kalla morron⛄️💖💖

Svar: Haha ja men de kanske dem skulle ha! Eller så pärlar man ett sådant själv? Har ju sett att många företag/organistationer och även privatpersoner köper och pärlar sin egna version! ☺️ Kram! Ps: Jag håller med om att Ung Cancer är en fantastisk organisation!
Agnes

#3 - - Marielle:

Trist att du är så trött och har så ont. Sömnen är ju så viktig för att orka med, sover man dåligt blir ju allt i mitt tycke 100 ggr värre. Är det för att du övergått till det mångsidiga metadonet som du får ont och inte lyckas sova ordentligt? Hoppas de har lyckats lösa det inför inatt så att du får sova bra!

Jag läste kommentaren här ovan om att härda ut, och nu tycker visserligen jag att du är helt fantastisk som lyckas ändå hålla humöret upp och ha kvar humorn trots allt elände, men är det inte lite så att man faktiskt måste stå ut för att man inte har något annat att välja på? I min familj med vår ganska sjuka och ibland morbida humor så brukar vi säga att antingen får man skratta åt något eller så får man gråta. Det är okej att göra båda delar förstås, så länge det ändå blir skrattet som vinner. Sen resonerar såklart inte alla så, men mig har det hjälpt tycker jag.

Jag har läst igenom i stort sett hela din blogg (tack för recepten!!) och jag tycker nog att du fortfarande, i alla fall skriftligt, är samma Agnes. Lite äldre, lite klokare och med en alldeles onödig cancer som naturligtvis har förändrat mycket och kanske fått dig att se saker annorlunda, men ändå i stort sett samma.

Ta hand om dig och sov så gott inatt!

Svar: Jag tror de framförallt är minskningen av smärtlindrande som ökade smärtan och gjorde att de va svårt att somna. Nu när de ökade på med metadon igår kväll så var nattens smärtnivå mkt lägre vilket var skönt! vaknade dock ngra gånger ändå och svettades men de kan ju bero på andra saker..

Jo, precis så är det. Man har inget val. Det finns inget val i min värld som heter ”jag väljer att inte stå ut”, vad skulle det alternativet vara liksom? Att jag väljer att bli frisk - jovisst det kan man ju önska att man kunde välja men det kan man ju tyvärr in. Alltså är det bara att acceptera det, och precis som du säger - kunna skratta åt det in emellan!

Haha! Du tycker alltså att jag verkar vara samma person som 15-åringen (om du gick så långt bak, hoppas nästan inte!) som skrev lika många ”<3333” som punkter i sina inlägg och som på riktigt publicerade ett inlägg där det stod endast ”jag hinner inte blogga nu så vi hörs sen” som om någon av mina typ 15 läsare som jag hade då brydde sig om det, haha. Menmen, även det var ju jag. Om än en något yngre och naivare version av mig! 😅
Agnes

↑