Agnes

Tänkte formulera en update och en sammafattning så ni håller er informerade om vad som har chockartat hänt de senaste dygnet. Har haft ont de senaste dagarna i bäckenet/ryggen, förmodligen tumör i ryggen igen. Igår började jag hosta vad jag trodde var slem. Satt och hostade länge och de verkade inte gå över. När jag till slut fick upp rikligt med slem i munnen skulle jag gå till handfatet och spotta ut de pga äckligt. Visade sig vara färskt och delvis levrat blod. Hostade såhär i ca 30 minuter innan hostreflexen "la sig". Mamma och Daniel satt med mig medan jag låg i sängen hemma. Efter en stund börjar det smärta i ryggen. Typ nedre bröstryggen precis höger om ryggraden (dvs ungefär i nederdelen av lungorna). Detta + de tidigare blodiga hostningarna fick mig att söka akut till NÄL. På vägen dit började jag känna mig yrslig och när vi var framme fick mamma springa in och be om hjälp med en bår för att jag skulle ha svårt att gå. Kom in direkt. Väl inne la sig yrseln men smärtan ökade. Hade svårt att andas och andades väldigt ytligt pga gjorde väldigt ont. De gjordes blodprover och andra tester och jag fick en akuttid till röntgen eftersom de ville utesluta en pnemothorax (tror jag de heter, de jag hade i höstas när jag fick luft i lungsäcken) eller en hemothorax (där de istället är blodfyllt i lungan. Under väntan som var så försökte de dämpa min smärta med flertalet morfindoser intravenöst. Inget hjälpte, de blev snarare värre. Gjorde ondare än de gjort inhela mitt liv. Kändes som knivar skar i mitt bröst. När röntgen kom visade det sig inte vara varken pnemothorax eller hemothorax. Teorin var snarare att en metastas i lungan hade börjat samla på sig blod, som jag hostade upp och som orsakade smärtan. Trots upprepade försök med olika smärtmediciner så har det absolut inte gått att sova så jag har nu varit vaken i mer än 36 timmar. På morgonen flyttades jag upp till lungavdelningen på NÄL i ett enkeltrum pga har låga vita blodkroppar för tillfället. Något som även hade sänkts var värden på mina röda blodkroppar som låg på ca 80 i hb, så lågt har jag aldrig haft - vilket gjort mig väldigt trött. Har på avdelningen åkt på ytterligare en röntgen, försökt äta trots noll matlust, fått blod i påsar för att fylla upp depåerna. Har fått sluta med fragminsprutorna och cellgifterna. Eftersom de blödde i lungorna så måste man försöka minska den blödningen genom att istället ge medel som försöker koagulera blodet (till skillnad mot fragmin som jag tagit efter mina proppar i lungorna, och vars effekt är att göra mig mer lättblödande). Alltså var man tvungen att välja mellan riskerna - att de fortsätter blöda i lungorna eller att man får en lungpropp till. Att man skulle få båda samtidigt uppmålas som egentligen sämsta utfallet. Svårt. Därför kom tre par läkare in i rummet i förmiddags och frågade mig och mamma om vi hade pratat om livsuppehållande medel tidigare. Om man vill att de försöker hålla en vid liv via HLR om man t ex drabbas av att hjärtat slutat slå. Detta var otroligt jobbigt att prata om, kanske framförallt eftersom att när jag hulkade och grät så ökade smärtan markant i ryggen. Vi kom till slut fram till att jag nog inte skulle vilja bli återupplivad i ett sådant tillfälle. Jag kommer ju dö i det här, sooner or later så ingen idé med smärtsamma återupplivningar med höga risker för kroppen om jag ändå kommer dö inom en relativt kort tid. Värsta beslutet jag tagit. Mår illa bara jag ens pratar om det. Hela familjen var här under besökstiden. Smärtan är hyfsat under kontroll när jag ligger och inte rör mig, är hysteriskt trött och ska nu försöka sova snart. Jag har verkligen märkt hur fort det kan gå idag. Med det sagt kommer jag inte ge upp förrän det är slut på riktigt.