Lättrörd

Någonting som har kommit det senaste året, förmodligen efter många jobbiga besked, är att jag har otroligt lätt till tårar. Inte så mycket för att jag är ledsen utan framförallt för att jag blir rörd. Inte så att jag storbölar men sådär att det tåras i ögonen och liksom "drar i näsan" som om man ätit något surt, om ni förstår vad jag menar. 

Läste en artikel om en tjej som skrivit upp sig i tobias-registret och nu donerat en benmärg till en tolvårig flicka vars liv hängde på en skör tråd - blev rörd direkt.
Läste en kommentar på Isabella Löwengrips blogg om en tvillingmamma som var lite ledsen över att hon inte hade någon att fira sin 40-årsdag med. Då fick hon massa fina svar med tips på vad man kan göra för att göra dagen lite roligare ändå - blev jätterörd över hur människor tar sig tid.
Blir alltid rörd av era kommentarer på mina deppigaste inlägg. Har blivit en riktig lipsill.
#1 - - Anonym:

...känner igen mig i det du skriver. Ibland blir jag ”trött” på mig själv när tårar kommer i tid och otid... Men brukar trösta mig själv med att har jag lätt för att t ex gråta har jag också lätt för att känna glädje - och det känns bra! :)

Svar: Det är sant, då känns det ju mer okej! ☺️
Agnes

#2 - - Lin:

Samma här! Är så otroligt lättrörd att jag nästan bara kan skratta åt mig själv ibland. Men härligt att ha så mycket känslor ändå!

Svar: Haha, ja det är ju det!
Agnes

#3 - - Brett:

🌹

#4 - - Marielle:

Tror det är helt normalt efter alla jobbiga besked du har fått och hur ditt liv har förändrats att du har blivit mer känslig.

Jag har själv varit en sådan som nästan aldrig gråtit, såvida jag inte varit superledsen över något förstås, men 2012 dog min syster och efter det har jag också blivit extremt lättrörd. Jag blir tårögd när jag läser eller ser något sorgligt eller glatt eller minsta lilla sak som kan väcka känslor överhuvudtaget. I början trodde jag att jag hade blivit knäpp men efterhand har jag nog mest insett att det tydligen är såhär jag reagerar på saker numera. Min man brukar fråga om det är lök i boken eller tidningen jag läser. :)

För övrigt, den artikeln om han som donerade benmärg du läste var samma artikel som fick mig att anmäla mig till Tobias-registret.

Ta hand om dig!

Svar: Vad skönt att läsa om någon annan som känt av samma sak (även om jag såklart beklagar anledningen till det!). Då låter det ju faktiskt som att de skulle kunna vara en anledning!
Vad fint av dig att gå med där, hade också gjort det om jag varit frisk! :)
Agnes

↑