Ledsam blogg och döden.

(null)
Förkläde från lager 157. Önskar jag hade en klänning i samma form (fast gärna en som täcker rumpan så jag slipper visa trosorna när jag vänder mig om, hehe), tycker det är så fint!

Jag har fått höra att det är jobbigt att gå in på min blogg det senaste, att man blir ledsen. Först kände jag "shit, jag måste skriva lite mer upplyftande, vill ju inte få någon att må dåligt", men sedan insåg jag att jag tror det är lite bra ändå. Det ska ju göra ont. Jag är döende, det är ju ledsamt och jobbigt. Jag är faktiskt nästan lite stolt över min blogg och hur jag faktiskt har försökt att vara ärlig här, både när jag mår bra och när jag mår skit. Det finns så mycket bloggar och texter och videos och allt möjligt där ute där allt är perfekt och lyckligt, och det finns även en del där ute där allt är nattsvart och sorgligt. Men här inne vill jag att det ska finnas båda, precis som livet är. 

Jag kan ibland uppskatta att jag på grund av omständigheter i livet har tvingats tänka på och prata om saker som är jobbigt. Det är först när döden knackar på axeln som jag faktiskt uppskattar livet. Det låter så bajsnödigt klyshigt att skriva så, men det är verkligen sant. Jag tror också att ju mer jag vågar tänka på döden, desto mindre läskig kommer den att kännas. Man kan gå ett helt liv och trycka bort tankarna på döden men då tror jag risken finns att man kommer vara otroligt rädd och panikslagen när det börjar närma sig. Nu tror jag såklart inte att det är bra att tänka på döden och jobbiga saker hela tiden, då blir man nog galen. Men absolut mer än vad gemene man gör nu. 

Jag tycker därför att det är bra att jag skriver om mina tankar kring döden då och då. Framförallt för min egen skull, att sätta ord på tankarna och göra det mindre läskigt, men också för er skull ni som läser. Jag älskar att ni läser och kommenterar, gör det gärna! Blir det för jobbigt så ta en paus en stund eller sluta läs helt. Det är ju helt upp till er om ni orkar läsa eller inte just nu. Det är såhär livet ser ut för mig just nu och jag kan tyvärr inte ta en paus från det. 
#1 - - Minna :

Hej! Vi har ett val att läsa din blogg eller ej. Skriv precis som du gör och gjort om dina upplevelser och inte vad vi läsare önskar. Kram

Svar: Så tänker jag också! :)
Agnes

#2 - - Malin:

Och din blogg är en av mina favoriter av just den anledningen ❤

Svar: Tack! :)
Agnes

#3 - - Lillemor:

Hej Agnes, jag tycker absolut inte att du ska sluta skriva som du gör, det är du och jag vill gärna påpeka att det är helt ok att pratat om döden det är något vi alla skulle må bättre av att göra i vår vardag så det inte blev så hemskt. Du är en kämpe, hjältinna och så underbar fortsätt att vara den du är min kära.

Svar: Jag tror också att vi alla skulle må bättre av att prata om den då och då! :)
Agnes

#4 - - Brett:

Jag skulle önska att du någon gång kan ha frågestund om din cancer här på bloggen.

Svar: Det är bara att fråga i kommentarerna, jag svarar på det mesta. :)
Agnes

#5 - - Anonym:

Vilken tanklös och egocentrerad kommentar. Jag uppskattar att du vill och orkar dela med dig. Jag tror också att vi skulle behöva prata mer om döden. Men framförallt är det här DIN blogg. 💛

Svar: Nej det var absolut inget egocentrerat i kommentaren! Hoppas att det inte tolkades så. Det var en nära vän som sa den, med all välmening såklart. Det var mest att jag reflekterade över den i efterhand. ☺️
Agnes

#6 - - Brett:

Jag skulle önska att du någon gång kan ha frågestund om din cancer här på bloggen.

#7 - - Jonas H:

Min känsla när jag går in på din blogg är rätt så neutral. Jag vill höra hur du haft det, vad du har för dig och vad du tänker och känner. Ibland blir jag nedstämd av vad du skriver och ibland upplyft. Det är ruttna omständigheter att livet nog inte blir så långt som det borde men du fyller ju den tiden du har med innehåll som vilken person som helst.

Det hade såklart varit skillnad om du hade jätteont eller djup ångest hela tiden, då hade det känts nattsvart, men samtidigt är det verkligheten jag vill läsa, så även i det fallet så föredrar jag ju det framför en fantasi om hur livet borde vara.

Svar: Tack för din kommentar! Jag tror verkligen på de här med att visa verkligheten (obs min verklighet, är ju såklart inte nödvändigtvis likadant för någon annan i liknande situation!).
Agnes

#8 - - Marcus:

Din blogg är fantastisk. Förutom fina bilder så har du ett sätt att uttrycka dig som är "det". Det. Vissa har det - andra inte. Du har det. Du kan i snabb text skapa en personlig ton som gör att man känner sig välkommen och engagerad som läsare. Dessutom med bra bilder. Känn ingen prestationsångest nu men din blogg är outstanding.

Jag tillhör ju sidan som inte tror du kommer att dö... någonsin. Men hur det än blir så kommer ju din blogg att leva vidare som ditt statement och berätta om dig.

Jag vill ha dig som krönikör eller liknande på typ Aftonbladet/Expressen. Du är så himla bra.

Svar: Men tack vad snäll du är! Jag hoppas din sida har rätt förövrigt ;)
Agnes

#9 - - Cecilia :

En av anledningarna till att jag gillar din blogg är just för att den är så ärlig och för att du inte målar upp en bild där allt är enkelt å bra utan vi får följa dig i både underbara stunder och jobbiga. Jag älskar dina foton (Ja spec från de ställen jag känner igen mig på å får mig känna tryggheten som jag kände där som barn) Sedan önskade jag ju att du slapp det här å ffa inte hade så ont! Massa styrkekramar å sluta aldrig vara just du!

Svar: Vad kul! Tack för din kommentar!
Agnes

#10 - - Gun:

Det är så bra att du beskriver ditt liv så ärligt - både bra och dåliga dagar. Vi är nog flera som läser din blogg som själva har haft döden lurandes nära inpå oss. Själv är jag varje dag mycket tacksam för att jag överlevde för två år sen i ett mycket kritiskt läge i min sjukdom. Men man vet ju aldrig när eller om det kommer tillbaka... Det gläder mig mycket att du tar tillvara alla piggare ögonblick i ditt liv och gör saker som betyder mycket för dig, familj, promenader, kompisar etc. Jag önskar dig många fina stunder i ditt vardagsliv!

Svar: Så kan det mycket väl vara, att många som läser känner igen sig. Tack för din kommentar! Håller tummarna för att du ska fortsätta hålla sig i ett icke-kritiskt läge för dig! :)
Agnes

#11 - - Anonym:

...fipplade på tangenterna så gör ett nytt försök då jag inte riktigt vet om texten kom med...🙄
Hej igen bästa underbara härliga Agnes!
Personligen uppskattar jag din ärliga blogg! Ja - det gör ofta ont att läsa. Tårar kommer... men du har också fått mig att känna glädje, värme, förståelse, ilska pga orättvisa - ja alla möjliga känslor. Din blogg berör och är ärlig. Känner att det är extra viktigt och värdefullt i denna värld där många ”fasader” visas upp på sociala medier. Fortsätt vara den du är! Jag känner mig priviligerad över att fått möjlighet att ”lära känna dig” såhär. Du har lämnat ut dig och samtidigt lärt mig och många andra så himla mycket! Om både livet och fantastiska recept.😉 Inlägget blev säkert rörigt - jag skrev från hjärtat... Va rädd om dig! Önskar av hela mitt hjärta att du inte skulle behöva uppleva det du just nu går igenom. Livet är verkligen orättvist! Världens bauta kramar / Camilla (ebbas mamma)❤️❤️

Svar: Tack för din kommentar, och tack så otroligt mycket för blombudet! De står fortfarande och strålar fint på mitt köksbord! Kram
Agnes

#12 - - Anonym:

Du är så klok Agnes.
Det är faktiskt därför jag läser din blogg (inte bara för att du är klok..) men för att du är ärlig. Livet är så, stäng inte in känslorna. Prata om döden, för att avdramatisera. Det är sorgligt och hemskt, såklart men! Vi lever livet just här just nu idag. Vad som händer imorgon är sekundärt. Lev livet, känn skriv och fortsätt var dig själv. Såklart hoppas jag och tror att du har många fina dagar här på jorden framöver. Tacksam för att du vill dela med dig av både det som är bra och dåligt <3

Svar: Tack vad snäll du är :) Tror verkligen på att försöka avdramatisera döden som du säger!
Agnes

#13 - - Anna:

Vi läser väl din blogg av olika anledningar. Jag läser den för att få insikt just hur du känner dig i denna situationen så att jag ska kunna bli bättre på att ge stöd / förstå en vän i en liknande situation. Så jag är otroligt tacksam över att du är ärlig och vill dela med dig. Det är klart att man blir ledsen när du mår dåligt/får dåliga nyheter - men det jag har tänkt på och förundrats över är att jag också har skrattat högt ett antal gånger över det du skriver. Du är faktiskt väldigt rolig tycker jag!

Svar: Intressant att höra! Tror det är viktigt att som anhörig våga prata om sjukdom (eller vad det nu är som är svårt), men såklart också viktigt att lyssna in personen och känna av läget. Vad kul att du tycker det är kul att läsa!
Agnes

#14 - - Gua:

Du ska skriva precis det du känner för, så klart ledsamt att läsa att det inte vill gå på rätt håll men det är ju för man bryr sig. Fortsätt kämpa och lev och skriv så det känns bra för dig💕

Svar: Såklart! Tack för din kommentar! :)
Agnes

#15 - - Anonym:

Fortsätt skriv som du gör❤❤❤❤

Svar: ❤️
Agnes

#16 - - Anonym:

Jag är så grymt imponerad av dig och ser alltid fram emot nästa inlägg. Om ditt liv. Om hur du har det. Och att du jobbar mitt i allt ont. Du får mig att tänka på mitt eget liv- att göra det bästa av varje dag. Kram från en okänd 🙂

Svar: Vad kul! Tack för din kommentar :)
Agnes

#17 - - Anonym:

Älskar din blogg! Hejar på dig👊💪

Svar: Tack! 😄
Agnes

#18 - - Annelie :

Kan bara hålla med flera andra här, fortsätt skriv i bloggen på det sätt du gör. Vi hsr ett val att sluta läsa, du har inte det valet. Du berättar om ditt liv på ett underbart sätt och precis som någon annan tidigare skrev så kommer både tårar och skratt. TACK för att du låter oss ta del utav ditt liv❤️ Har fått många tankeställare. Stor kram till dig

Svar: Tack för din kommentar! Kram :)
Agnes

#19 - - Faster Kerstin:

God morgon Agnes!
Instämmer helt i Marcus och flera andras kommentarer.
Det är stort att du delar dina tankar och känslor med oss. Du skriver på ett underbart sätt och har en härlig humor, så fortsätt skriva på det sätt som bara du kan. Ditt sätt att blanda positivt och negativt på ett förunderligt sätt. Man kan bli både ledsen och glad samtidigt, hur det nu kan gå till.
Önskar dig en bra Brittsommardag lilla Amason.

Svar: Tack kära faster ❤️
Agnes

#20 - - anneli:

Du är så jäkla stark. Och din blogg är din blogg, om folk tycker det är jobbigt så måste dem inte läsa. Men alla ens dagar och känslor är inte guld och gröna skogar även om man önskade det.

Svar: Det är sant, det är inte guld och gröna skogar varje dag för någon, oavsett livssituation :)
Agnes

#21 - - Marielle:

Ja, det är klart att det är ledsamt att läsa din blogg när man hoppas och hoppas att du ska må bra och att cancern på något magiskt sätt försvinner. Men så är ju inte verkligheten tyvärr och det är ju inte bara sorg och elände här. Jag fascineras över hur du tar vara på varenda minut med att göra saker som räknas.

Jag hoppas innerligt att du inte tar det här på fel sätt men mina problem försvinner lite när jag läser om dina och jag uppskattar mer det jag har och mitt liv.

Fortsätt skriva precis som du gör och fortsätt kämpa!

Svar: Vad bra det känns ändå, om de jag skriver får dig att uppskatta ditt liv ordentligt, det är ju verkligen en otroligt snäll kommentar! Känns genast lite mer meningsfullt att skriva då.
Agnes

#22 - - Helen:

Jag tycker så mycket om din blogg för att den ger mig perspektiv på livet.
Jag kan sitta framför datorn och tycka synd om mig själv för att jag t.ex. är singel och vill träffa någon, och så går jag in på din blogg och läser om hur du insett att du kommer att dö i din sjukdom.
Och då är det som att hela universum svindlar till och jag förstår med ens hur små mina problem är.

Och det känns så orimligt att någon kan skriva om döden på ett så "nyktert" sätt, som ett konstaterande, att "så här blev det visst för mig". Jag imponeras av att du kan göra det (och samtidigt så är det väl så att man MÅSTE göra det när man väl är i den situationen).

Jag tycker om när universum svindlar och man får möjlighet att tänka över sitt och andras liv. Så fortsätt med att skriva som du skriver! :)
Allt gott till dig!

Svar: Tack för din kommentar! :) Och ja, jag tror nästan man ”måste” försöka acceptera det. Åtminstone om man ska försöka få någon ro på kvällarna till att sova.
Agnes

#23 - - Anonym:

Men åhh, önskar fasiken att den hemska sjukdomen inte fanns, den ska alltid ta dem finaste <3

Svar: Önskar jag med! :(
Agnes

#24 - - Kort:

Självklart så ska du skriva det du känner för stunden, du hjälper andra med din blogg. Fick själv cancerbesked i augusti, jag har skrivit min blogg som en dagbok och för att hjälpa andra så de ska veta alla undersökningar och röntgen som väntar. Det har hjälpt mig att skriva ned allt, nära och kära runt mig har följt min blogg och vet hur jag mår för tillfället. Kram och fortsätt skriva som tidigare

Svar: Så har jag också känt! Som en samlingsplats där mina nära och kära kan se vad som händer och jag slipper svara på frågan ”hur går det?” flera gånger om dagen. Väldigt bra så sätt!
Agnes

#25 - - Anonym:

Precis börjat läsa din blogg och tycker du verkar vara så himla klok och stark. Det är ju omöjligt för mig att sätta sig in i hur det är att vara du, men du skriver så bra om din vardag så man i alla fall får en bild av vad det kan innebära. Och det påverkar en verkligen. Imponerad av din förmåga att både ha styrkan att vara så positiv och att du samtidigt tillåter dig att vara svag, ledsen och hjälplös ibland. Som du skriver så är ju livet precis så, men du verkar dessutom extra bra på att tillåta båda sidorna. Tack för att jag får läsa! Kram S.

Svar: Tack för din snälla kommentar! :)
Agnes

↑