Meanwhile @sjukhuset

(null)
I fredags när jag fick blod. Har blodgrupp A+, lätt att komma ihåg. A=Agnes, +=positiv vilket jag försöker vara genom det hela.

(null)
Sms-konversation med min bror igår. Han är den enda som förstår mig. ;)

(null)
Svettas återigen mängder i framförallt ansiktet. Inte varm-svett, inte kallsvett utan mer ansträngningssvett. Kroppen kämpar med smärtorna. Den här bilden var efter en 10 minuters powernap igår. Ansträngande osv. De man inte ser är svetten i pannan och på näsan men ni ser ju svetten på över och underläppen och kanske kan förstå känslan.

(null)
Anledningen till att jag gör ett blogginlägg mitt i natten. Vaknade helt enkelt av detta. Det värsta av allt är att detta väckte upp min granne i rummet bredvid och hon skriker på riktigt 95% av sin vakna tid. "SYSTER JAG BEHÖVER HJÄLP HALLÅHALLÅ" och så visar det sig att hon vill ha hjälp med att typ fluffa till filten. Igår höll hon på i 5-10 minuter och bara skrek "TYSTNAD!!", förmodligen åt sig själv då resten av avdelningen var knäpptyst. Förmodligen demens som spökar och det kan man ju förstå med tanke på åldern hos patienterna, men det som alla verkar ha gemensamt är att de just råkat glömma bort en larmknapp när de vill påkalla personal. De verkar tycka de är mer effektivt att skrika på hjälp. Jag har verkligen ingen bra tur när de gäller sjukhus, ni minns väl detta inlägg från förra året

Update: Nu skriker gastar han om "VAFAN SITTER JAG HÄR FÖR?!" när han själv satt sig upp i sängen. "du får lägga dig ner" säger sköterskan och "du är på sjukhuset". "MEN VAFAN ÄR DE MED SVERIGE NU FÖR TIDEN!!". Och den fina som upprepas om och om igen "JAG HAR INTE GJORT NÅGOT FEL!!", har en känsla av att de är precis de han gjort och därför uttrycker sig som han gör. Blir väldigt nyfiken på vad han kan ha gjort. 

Nä, nu ska jag sluta skriva om detta och plugga i öronpropparna istället. Kan bara inte låta bli att dela med mig. Tycler nästan det är mer komiskt än störande! 


#1 - - Marielle:

Skönt att se att du verkar må aningens bättre, får man inte sova blir allt mycket värre. Gör det fortfarande lika ont? För någon som hittills aldrig har legat på sjukhus ser det ut att vara en faslig massa sladdar inkopplade.

Jag gillar din och din brors humor, det är exakt den sjuka typen av humor som jag och min familj har och jag vet inte hur jag hade stått ut utan den. Exempelvis; när min syster K dog i Danmark hade vi begravningen där och skulle ett par veckor senare åka och hämta urnan. Min andra syster J berättade om det för en kollega som undrade om vi hade kollat upp alla papper som behövdes för att ta in en urna i Sverige, varav J svarar att Nej, men det hade ju inte varit första gången K hade åkt fast i tullen om det hände.
Jag skrattade så jag grät när hon berättade det och tycker fortfarande att det är riktigt kul att tänka på. Vet inte hur många gånger min knäppa humor har räddat mig från att bryta ihop alldeles.

Sköt om dig och må bättre snart så du får komma hem!

Svar: Ja, sömn och mat är ju verkligen grundstenarna för ett bra mående! Haha ja, det var en del sladdar. En från handen när blodtransfusionen gick in, en till min port-a-cath i bröstet (om du inte vet vad de är så är det som en inbyggd nåldyna som opererats in under huden i bröstet som går rakt in i de största blodkärlen nära hjärtat, väldigt praktisk infart vid långvarigt medicinerande, som t ex mina cellgifter förr) i porten pumpar de in smärtstillandemorfin. Slangarna jag hade till näsan är kopplade till en syrgaspump som ger mig lite extra syre för att det ska vara lättare att andas. Sen var de en himla massa plåster för alla misslyckade nålstick 😓

Hahah den historian var ju jätterolig! Tycker också den humorn är väldigt rolig. Det håller humöret uppe och är nästan liten ”farlig” känsla i att dra sådana ”förbjudna skäm” vilket är charmen med det hela. Har mkt den chargongen med dels hela min familj men också mina vänner. Tror de därför vi också kunnat prata om det allvarligt in emellan också, pga vi redan har avdramatiserats med lite humor! :) Kan bli väldigt fel dock om de kommer från/till någon man ej känner så bra!!
Tack din kommentar, blev ett långt svar - haha!
Agnes

#2 - - Eva:

Hahahaah @ dina medpatienter, skrattade rakt ut när jag läste!

Vi har samma blodgrupp! Jag är blodgivare, hade känts fint om du fått mitt men det stannar oftast i Stockholm tyvärr!

Svar: Haha, man kan typ inte göra annat än att skratta men uppskattat verkligen mina öronproppar i detta läget! 😅

Åh vad fint att du är det. Tycker det känns ärofyllt att få någon annans blod, att någon offrat timmar av sitt liv och i sin bekvämlighet till att hjälpa okända, sp fint. Hade också gett, om jag kunnat!
Agnes

#3 - - Malin:

Kul rapport:D Hoppas du fick lite sömn tillslut:)

Svar: haha det fick jag som tur var tillslut! 😄
Agnes

#4 - - janet:

Det är uppenbart att allt klär en skönhet! Inte ens det faktum att de stuckit hål i dig på en massa ställen, satt på dig en syrgasgrimma, gett dig en ganska svårburen skjorta och tydligen också framkallat en svettig överläpp förhindrar dig att se top notch supersnygg ut!

Trivs din bror bra i nya lägenheten förresten?

Svar: Hahah! ”svårburen skjorta” haha det var verkligen det rätta ordet. De är otroligt osmickrande verkligen! Jag tar åt mig av komplimangen även om jag knappast går förbi och nickar gillande åt spegeln just nu. Eller ens kollar i den, haha!

Ja men de gör han! kul att ha han nära!
Agnes

#5 - - Laura:

Haha, det är ändå härligt att du kan se komiken i det hela, även om det måste vara jättejobbigt att bli störd av alla virriga gamla patienter som skriker.

Svar: Haha, ja. Jag säger bara att de är tur öronproppar finns! men de kan inte heller vara lätt att vara så dement som de förmodligen är, får försöka han förståelse.
Agnes

#6 - - sophiesmat.blogg.se:

Haha härlig konversation!

Svar: haha mindre härlig irl 😅
Agnes

#7 - - Ola:

Har själv aldrig legat på sjukhus men min mamma har det och hon berättade liknande historier som du. Gamla dementa människor som väckte och ville prata med henne mitt på natten. (de låg flera i samma sal).

Hon sa efteråt: "hur i allsindar skall dessa människor kunna klara sig utanför sjukhuset? "

Svar: Usch vad obehagligt! Jag har inte blivit väckt av någon i alla fall, och bara legat i en 4-sal 2 ggr. Oftast har jag fått eget rum. Hade blivit riktigt rädd, eftersom man inte vet alls vad personen hade tagit sig till ! 😔
Agnes

#8 - - Laura:

Det är btw jättevanligt att äldre blir virriga och knasiga när de blir sjuka/hamnar i en ny miljö som på sjukhus - det kallas för akut hjärnsvikt (deras hjärnor är sköra pga sjukdom och ålder, och blir lätt påverkade). Supervanligt. Kandke ökar acceptansen lite ;)

Svar: Ja, jag förstår detta. Är ju en helt ny miljö och inget likt hemma. Måste vara väldigt frustrerande. Kan hålla med om att det inte alls framgår i mitt inlägg, men jag har verkligen full förståelse för att de är just dementa och att de inte försöker förstöra mitt liv direkt. Men det blir väldigt komiskt och väldigt irriterande av och till när vuxna människor ställer sig och skriker mot varandra mitt i natten utan att egentligen vara arga (sjukhuspersonalen måste ju också skrika eftersom de dementa dessutom hör väldigt dåligt, så de blir som sagt både komiskt och såklart irriterande). ☺️
Agnes

#9 - - Laura:

så du inte missförstår mig menade inte alls att du inte var accepterande eller så, du verkar ha ett otroligt tålamod, skulle vara mycket argare ^^ ville bara berätta den medicinska orsaken, att det är ett tillstånd liksom, bara för kul att veta :) (jobbar på geriatriken dvs sjukhusavdelning för äldre)

Svar: Haha, jaha! nej, jag trodde inte du var arg direkt, men kände ändå att jag kanske behövde förklara mig. Ibland skriver man lätt ut saker i affektion och sedan inser att det finns mer bakom det man först såg.
Intressant! Då antar jag att du möter detta varje dag. Stor eloge till att du orkar, det är ju inte alltid så trevliga ord som kommer ut dementas munnar och även om man inte ska ta åt sig så tror jag att det ändå är svårt att skaka av sig allt.
Agnes

↑