ÅRSSUMMERING 2016
JANUARI
Mitt 2016 firades in rejält med bubbel i tolv timmar tillsammans med mina vänner. I januari var jag fortfarande sjukskriven efter operationen i lungan i december och jag spenderade därför mycket tid med mina vänner. När jag fick reda på att jag skulle börja med cellgifter igen och att det fanns "en skugga" i ryggkotan så ändrade jag om min kost igen. Köpte på mig massa cancerhämmande ingredienser som jag hade googlat upp och jag hade nog min bästa matmånad sedan jag flyttade hemifrån. Var fylld med inspiration och delade gärna med mig av mina improvisationer på bloggen. Genomgick 8 strålningsbehandlingar mitt i snökaos och tappade återigen håret (efter att ha gått igenom nya cellgiftsbehandlingar) som hade börjat växa till sig lite efter att ha haft en liten break på cellgifter. Min födelsedag firade jag näst intill inte alls. Jag tyckte bara den sammankopplades med cancer. Jag tänkte inte "nu har jag levt 21 år", utan "nu har jag levt 1 år med cancer". Inget att fira.
I februari fick jag en liten extensiell kris tror jag. Jag gick på väggarna hemma som sjukskriven och kände "vad gör jag egentligen? Vad tycker jag ens om i livet?". Så efter en fika med Samuel på fettisdagen kom jag fram till att jag ville börja engagera mig med krukväxter. Jag målade upp ett drömscenario i huvudet, vad jag skulle tycka vora roligt i livet. Att ha en trädgård där jag odlade egen mat, kom av någon anledning upp. Så jag köpte min första basilika. Röntgen visade tumör i ryggkotan. Jag startade insamling i förmån till Ung Cancer, där jag lagade mat för varje 100kr jag fick in (jag har fortfarande massor med recept kvar, hehe). Var på en av de roligaste förfesterna detta året hos Samuel. Bodde hos min faster under cellgiftsperioderna. Firade Filippas 20-årsdag.
Jag gick all in på mina två, just då, största hobbys - laga mat till insamlingen (och fick faktiskt in hela 8650kr till Ung Cancer!) samt att odla växter. Jag var väldigt trött på att gå hemma och vara sjukskriven så jag försökte ta tag i en flexibel sjukskrivning som gjorde att jag skulle kunna jobba emellanåt när jag inte fick cellgifter. Tyvärr tog det väldigt långt tid att få till, så jag hann bara jobba några få pass innan ryggoperationen i april. Jag fick jordens förkylning och hela mars gick mer eller mindre ut på att må ganska dåligt. Oroade mig mycket inför ryggoperationen, kände på den första slängen av lite dödsångest veckorna innan om jag ska vara ärlig.
Månaden med Operationen med stort O. De första dagarna den månaden gick åt till att planera inför den. Äta ur kylskåpet, få sista dosen cellgifter, bygga upp med utemöbler på balkongen samt jobba lite. Sedan var det dags. Jag var otroligt nervös och ledsen innan, men beslutsam. Operationen gick förhållandevis bra. Jag tappade 9 liter blod och det åkte med en nerv som går ner i benet (och gör att framsida lår tappat sin känsel, samt att jag fick rörelseproblem i höger ben i några månader efter). Efter operationen var det jobbigt dock. Det läckte ryggmärgsvätska som gjorde att jag fick otroligt ont i huvudet så jag i princip låg och spydde varje gång jag inte sov i 2-3 dagar. Det var en stund där jag ärligt talat trodde att "nu dör jag, det är såhär det känns". Efter 1.5 vecka i planläge (för att läckaget skulle läka) så fick jag börja röra mig, men det var svårt. 3 veckor efter operationen fick jag åka hem, och firade det med den lugnaste valborgsmässoafton jag någonsin haft, tillsammans med Sofia och Lisa och en flaska alkoholfritt vin.
Månaden för återhämtning. Jag orkade mycket men i början krävde alla ansträngande aktiviteter (med ansträngande aktiviteter menar jag typ sitta på en stol i 2 timmar och konversera) sängläge för att vila i minst 30 minuter efteråt. Våren kom till Skansgatan och jag försökte njuta så mycket av min nya balkonginredning som möjligt. Bjuda över kompisar på "balkongfika" och så satt vi där och trängdes. Cellgifterna startade igång snabbt igen och sedan även strålning. Jag minns inte detta, men när jag läser på bloggen så kommer jag ihåg att jag var mycket ledsen efter operationen. Att komma hem från sjukhuset och att komma hem med en kropp som var så nedbruten och skadad gjorde mig så ledsen och fick mig att känna hopplöshet som aldrig förr. Det var såklart bra dagar också, som när solen gassade på och alla vänner var lediga och ville umgås. Jag köpte mina hängslebyxor och fick en gurkplanta av Lisas syster. Dessa två saker beskriver min sommar över lag ganska bra.
Halva juni fortsatte strålningen varje dag i fyra veckor. Jag gick runt med klistermärken på buken för att de skulle se vart de skulle stråla mig varje gång. August tog studenten och jag firade den roligaste midsommar i mitt liv. Solen låg på mycket under första halvan av juni och jag var ute och roade mig kungligt nästan varje dag. Jag oroade mig för ifall jag aldrig skulle kunna köra bil igen när mitt ben inte svarade så fort som jag ville på sjukgymnastiken (men det löste sig ju!). I juni hade jag även mitt första möte med Expressen!
Jobbade på att motivera mig inför de två sista cellgiftsbehandlingar. Som blev bara en eftersom jag efter den näst sista fick en sådan otrolig dipp i blodvärdena att jag fick ligga inne på infektionsavdelingen i några dygn. Jag fick inte borsta tänderna ifall jag skulle börja blöda och det inte gick att stoppa, jag fick inte ha sällskap mer än mamma eftersom jag var så otroligt infektionskänslig. Det var läskigt. Men det var ju såhär i efterhand bara en liten parantes av allt jag gjorde i juli. Många av mina kompisar, och Samuel och jag var lediga den här månaden så vi passade på att umgås mycket. En dag åkte vi spontant ner och käkade supergod mat på en restaurang i Göteborg, en annan dag hade vi tjejmys i Filippas mammas underbara trädgård. Plockade blåbär gjorde vi, och jag tog mitt första dopp i sjön på två år. Tog en tur till Dalsland och åt nybakt bröd på Hamrane Bakstuga för att avsluta eftermiddagen med den årliga turen till Skalhamn med Lina. Som det mesta i mitt liv det senaste, en månad av kontraster. Rakade av håret för tredje gången pga av cellgifter, för att kvällen efter åka till landet och sluka vinflaskor och dansa på borden. Började ofc spela Pokémon Go samt hade Hejdå-kväll för Lisa där jag ramlade baklänges över bänken efter att (återigen) ha dansat på borden.
Första augusti kom samtalet från min läkare att vi skulle avsluta behandlingarna, och därmed såg jag fram emot en cancerfri höst. Firade med att åka till Yasuragi Spa i Sthlm med Lisa innan hon några dagar senare skulle resa ett halvt jordklot bort. Albin och Alex fyllde år och slog på stort med att anordna en heldag med champangelunch, barrundor och restaurangbesök i Göteborg. Spenderade en halv vecka hos farmor där vi fiskade kräftor och avslutade med en otroligt rolig kräftskiva hela släkten. Åkte sedan direkt till Skalhamn för att spela spel och fiska makrill med ett härligt gäng i Andreas stuga för att sedan direkt packa om och åka en knapp vecka till Kroatien med Samuel. Väldigt efterlängtat och mysigt. Vi hade lite otur och drabbades av magsjuka båda två, men inte innan vi fick oss några dagar med långa promenader och ordentligt med sol. Började även jobba lite smått efter en nästan 9 månaders lång sjukskrivning.
Började arbeta mer regelbundet. Ny chef på jobbet, ny arbetsmotivation. Efter några veckor fick jag erbjudande om att bli utbildad till handledare - självklart sa jag till det! Njöt de sista sommardagarna i värmen. Upptäckte Butlers i Trollhättan efter en kväll när tjejkompisarna var hemma och vi firade Hampus. Det blev höstens uteställe. Jobbade på McDonalds-spelen och insåg att barn inte var något för mig. I alla fall inte i åldrarna 7-11 haha. Min moster kom på besök och hade med sig en sjuttiotals-dräkt som jag fick som hon hade haft när hon var ung, så cool! Gillade overnight oats i en veckas tid och så blev jag snorförkyld i slutet på september.
Mitt hårda slit på jobbet lönade sig, jag fick reda på att jag blev månadens medarbetare i september. Hade även min första utbildning i oktober, och sedan rullade det på då vi höll på att anställa en hel del under den perioden. Så roligt! Åkte till IKEA och höstpyntade lägenheten med blommor, var på musikalen HAIR och åt på restaurang i Göteborg tillsammans med familj och släkt. Köpte min första egna bil, en CITROËN C3 (även kallad "Lady Bluebug" pga såg ut som en blå liten nyckelpiga enligt Elin). Årets bästa köp - lätt!
Det mesta var otroligt jobbrelaterat i oktober och november faktiskt. Jag var så peppad över att vara tillbaka och byggde nya band med alla kollegor. After works nästan varje vecka ett tag. Annars sög november. Jag fick bananflugeanfall i köket, det var en hotfull man på McDonald's, det började snöa och jag fick beskedet om att cancern antagligen hade spridit sig och att det krävdes operation av lungan i december. Två höjdpunkter var "En ska för Sverige 2" med Samuel och när jag fick passa lilla hundvalpen Kiwi i någon timma. Utmanade mig själv med att gå utan peruken en hel dag in public.
Jobbade på de sista passen jag hade kvar innan jag blev inlagd på Sahlgrenska för lungoperation. Operationen gick smidigt och jag kom hem bara några dagar senare. Expressen-artikeln kom ut och under en halv veckas tid var det kaos på mina sociala medier med människor som hörde av sig, så kul! Spenderade julen hemma hos min moster och fick i mellandagarna fnatt på att gå skogspromenader.
2016 har varit bra ändå. Det suger självklart att jag fortsatt varit sjuk och gått igenom (förutom cellgifter och strålning) en massiv ryggoperation OCH ett återfall, men med osäkerheten kring om jag kommer överleva så kommer också en enorm vilja att leva. Så det har jag gjort, på så många olika sätt jag kan. Om något kan jag säga att 2016 har varit ett år då jag uppskattat min familj och släkt på ett djupare plan än innan.
2017 hoppas jag blir bättre, obviously. Jag hoppas precis som förra året, att det kommande året är det året jag blir frisk. Jag hoppas att jag kan utvecklas på jobbet och börja tänka långsiktigt och våga drömma igen. Jag hoppas att den tickande bomben i Europa, och i världen, lägger sig utan att smälla av. Men om inte, ska jag i 2017 förbereda mig för eventuellt krig. Bunkra upp med mat och köpa hem 3 liters-dunkar och tändstål så jag klarar att överleva i perioder utan ström. Man vet aldrig, people.
Tidigare årssummeringar: